1% till Kulturen – Ulricha Johnson

Ulricha Johnson, verksamhetschef Scensverige

“I detta land med sådan rikedom av fantastiska konstnärer, i detta drömland av yttrandefrihet och konstnärlig frihet drömmer vi om en procent av statskassan till kulturen. Vi har hela världens blickar på vår scenkonst för barn och unga, på våra unga dramatiker, våra koreografer och dansare, operasångare, rappare, cirkusartister, kompositörer, regissörer. Att vårt lilla land med så mycket glesbygd fostrar och danar så många glimrande och skarpa konstnärsskap är otroligt. Så gott som alla har gemensamt att de hänvisar till den kommunala musikskolan, eller till biblioteket på orten, på den lokala dansskolan, eller att de sett en fantastisk föreställning med sin skola.

Konst förädlar tankar och känslor, konstupplevelser förblir i ens system för alltid. Oavsett om jag arbetar med kultur eller inte så är den nödvändig för min utveckling och reflekterande som människa och medmänniska. Tillgången till konst och kultur är på många sätt redan en klassfråga i Sverige. Vi är många som arbetar med att öka tillgången, öka representationen på de konstnärliga högskolorna, öka publikarbetet med ungdomar, öka energin och livsglädjen för alla, öka återväxten för konstnärer. Att ha en statsbudget med mindre än en procent i ett land som vårt kan inte räknas som… värdigt.

Hatet mot konstnärer ökar i takt med våldsamma vindar i hela världen. I Sverige vittnas om ökad försiktighet, självcensur, undvikande av viss konst eller vissa ämnen för att undvika hot och hat. Samma mönster som redan svept över t ex Ungern och Polen. När jag frågar mina ungerska och polska kollegor om hur det gick till svarar de: ”I början skrattade vi, det var så absurt. För varje litet steg trodde vi inte att det kunde bli värre. Skulle någon tala om för våra starka scenkonstinstitutioner och konstnärer vad de inte fick göra eller tycka? Stryka repliker ur pjäser, ändra titel, ta bort från festivalprogrammet och hota med ekonomiska repressalier? Sedan gick allt så fort, vi trodde inte det var sant. Väletablerade och framstående teaterchefer fick gå, politiker tillsatte nya.”

Enligt den senaste årliga rapporten från Freemuse stiger nya länder uppåt på topplistan av hat, hot, våld och censur för scenkonsten. I länder vi ser som demokratier utsätts plötsligt teatrar av påtryckningar från folkmobbar, från extrema grupper, från politiker. Yttrandefriheten betyder inget, självcensuren tar över.

Låt oss bevara det vi byggt upp, låt oss satsa stort på framtiden istället för att lägga all kraft på att jiddra om konstens existensberättigande. Låt oss förbli ett föregångsland med fantastiska konstnärer och konstnärlig frihet.”

Foto: Peter Knutson