1% till Kulturen – Osiel Ibáñez

Osiel Ibáñez, utvecklingsstrateg, Stockholms konstnärliga högskola

”Som barn ingick jag i musik-och dansgruppen ”Victor Jaras barn” som övade i en kyrkolokal i stockholmsförorten Bergshamra en gång i veckan. Våra lärare, under ledning av Mariela Ferreira, var del av en avantgardisk kulturkrets som ägnat sig åt forskning, kompilering och därmed räddat traditioner och sånger från att glömmas bort i ett feodalt Chile som var i omvandling. Vissa av oss var barn till försvunna föräldrar, eller barn till föräldrar som passerat Chiles många tortyrcentra. Kanske fanns det en tanke kring rehabilitering, i vilket fall blev Victor Jaras öde naturligt för oss och i pauserna diskuterade vi huruvida Victors händer hade huggits av eller krossats, och exakt hur många kulor han blivit mördad med.

Där någonstans grundades mitt intresse för kultur. Jag fick inte bara med mig kunskap och skicklighet i cuecas eller resfalosas, vilket i Sverige ungefär skulle motsvara avancerade kunskaper i hambo eller polska, utan jag förstod också att sång, teater och dans kunde vara ett fritidsintresse, del av ens identitet och leda till unika möten med publik. Den politiska betydelsen i att vi bar namnet av en avrättad nationalskald tror jag inte att vi tänkte på. För oss var han bara ”Victor”, en folkkär musiker och teaterregissör som vissa i gruppen hade känt, och som blivit mördad av militärer. Vi förstod inte heller att han skulle bli en symbol för priset en kulturarbetare kan riskera att få betala under fascistiskt förtryck, i Victor Jaras fall fyra dagars tortyr och 44 skott i kroppen.

Med ”Victor Jaras barn” som exempel menar jag att dagens samhällsinstanser borde dra större nytta av konstens relevans för sociala och hälsofrämjande områden. Genom en generell uppgradering och integrering av kulturen skulle samtliga bildnings -och utvecklingsområden i Sverige kunna stärkas. Samtidigt bör man erkänna utmaningarna med att mäta kulturens värde – hur mäter man mänsklighet? Hur mäter man hopp?

En variabel som lyser klart är att Victors sånger har översatts över hela världen och fortsätter att tolkas än idag.

Canto que ha sido valiente, siempre será canción nueva
Modig sång, kommer för alltid att vara tidsenlig sång

Citat av Victor Jara från låten Manifiesto.”

Foto: Danish Saroee