1% till Kulturen

I år kommer vi använda vår megafon aktivt och kommunicera till politiker, samhället och allmänheten som direkt avsändare. Vi startar därför kampanjen “1% till kulturen” som tar upp det mål som många i vår sektor lyft länge – om att kulturens budget snarast bör uppgå till 1 % av statsbudgeten*.

1 % till kulturen handlar om en ökning på 0,16%. Det är ett ställningstagande, men också något som skulle betyda mycket för kulturaktörer runt om i landet. Vi behöver sprida röster som tar ställning för kulturen och vi behöver svar från politiker om vad de planerar att göra.

Vi kommer bland annat samla viktiga kulturaktörers tankar om vad en kulturbudget på 1% skulle kunna bidra till. Var med och följ oss i kampanjen! För mer information eller för att medverka, kontakta maja@bohmbohmroom.com.

* 2018 gick 0.84% av statsbudgeten till entydiga kulturposter, dvs posterna Kulturområdesövergripande, Teater/dans/musik, Litteratur/läsande, Bildkonst/arkitektur/form/design, Kulturskapares villkor, Arkiv, Kulturmiljö, Museer/utställningar och Film.

Lennart Lindgren, kulturskribent i Visby

“Det börjar med barnen…

Kulturens många uttryck väcker oss, får oss att kliva ur våra tankespår, får oss att upptäcka vår skaparkraft och kreativitet. Håller glädjen vid liv och fantasin.

Inte minst må vi betänka barnets naturliga kreativitet som ett viktigt spår att följa. Att så röja vägen uppåt i åldrarna när yttre begränsningar snävar in kreativiteten till förfång för individens och samhällets goda utveckling. Barnets rätt till kultur slås fast i FN:s Barnkonvention, liksom barnets rätt att komma till tals och bli lyssnade till.

För det börjar alltid med barnen. Där läggs grunden till ett samhälle och dess rika kulturliv. Som formar medmänsklig respekt och god livskänsla. Men det går trögt i backarna att få förståelse för kulturens kraft i samhället. 1 % till Kulturen är en god början. Men det krävs en fortsättning…”



DELA:

  

Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsansvarig i Folk Lab

“Vi lever i ett samhälle i behov av akut omställning. Där ekologiska system kraschar. Vi står inte bara i en social utan också en existensiell kris. En kris där kulturen är med och hjälper samhället att svara på den avgörande frågan: vad innebär det att vara människa?“



DELA:

  

Åsa Edgren, VD och grundare av Loco World

“Kultur som konstbegrepp är en filosofisk övning, ämnad att odla vår inre sinnevärld, vår uttrycksförmåga, vårt tankeliv, förädla vårt jag, vårt vi, vår upplevelseförmåga och vår förmåga att formulera och uttrycka tankar och frågeställningar på ett rikt sätt. Det första som fyller människan med liv är hungern att uttrycka sig och få uppleva skönhet, starka känslor och förnimmelser och det är det sista som lämnar oss.

Vi lever i en förvirrad tid, med många förvirrade människor där den klara tanken behöver stöd av litteratur, bildkonst, dramatik, scenkonst, danskonst, musik i alla dess former, för att vi skall kunna fatta kloka beslut för kommande generationer. Kvaliteten i konsten bör värnas. Det är skillnad på konst och konst. I en tid av förvirring är det viktigare än någonsin att vi inte tullar på kvaliteten. Då fungerar inte lösningar där mammon tillåts styra den konstnärliga utvecklingen, utan styrsel från upplysta medborgare.

Därför skall vi satsa på kulturen ur vår gemensamma skattkista.”



DELA:

  

Calle Nathanson, VD Folkets Hus och Parker

“Konst och kultur ger oss mening i tillvaron. Om politik är att vilja så är kultur att uthärda. I kulturupplevelsen speglar vi oss själva i andras perspektiv, historier och livsvillkor. Det är i samtalet om det vi upplevt som bildningsresan tar sin början. Då menar jag ett bildningsbegrepp som handlar om helhet, nyfikenhet, att reflektera och öppna dörrar till det som för oss tidigare varit okänt. Och så leder oss kulturen genom bildningsresan till den fungerande demokratin. Bildning gör oss nämligen till nyfikna människor med intresse för det motsatta, för den andres åsikt. Ett anständigt demokratiskt land har därför råd med kultur.”

Foto: Magnus Sandberg



DELA:

  

Manne af Klintberg, tidigare ordf. Lekfrämjandet IPA Barns Rätt till Lek

“Anser att lek är det som kan rädda mänskligheten från katastrof.
Lek är grunden för utvecklad empati och med utvecklad empati
blir det inga krig, ingen klimatkatastrof, ingen rasism, inget könskrig.

När vuxna leker kallas det kultur. Kultur består av två delar kul och tur.
Själv har jag haft en väldig tur och har kul nästan hela tiden.
Att snåla på kulturbudgeten är bara kontraproduktivt. Varken kul eller turligt.”



DELA:

  

Cristina Jardim Ribeiro, Verksamhetschef på Bergmancenter

“Idag är det främst de stora kulturaktörerna – huvudstadens nationalscener och museer, de större och medelstora städernas teatrar och konsthallar – som får ett stadigt, tillräckligt verksamhetsbidrag. Det i områden där kulturen redan har en starkt ställning och en publik som vill och kan betala för sig. Med en rejält höjd kulturbudget skulle den trygghet och möjlighet att bygga en stabil och kvalitativ kulturverksamhet som ett verksamhetsbidrag innebär kunna komma fler, mindre aktörer till del. Aktörer över hela landet. Det skulle göra att en publik som i vanliga fall mest nås av turnéer och kulturprojekt, skulle kunna ta del av kultur som har tillåtits forma sig själv under en längre tid. Teatergrupper som har haft råd att misslyckas och bygga upp en metod, muséer som har kunnat hålla fast vid kompetens och skaparverkstäder som fått ta fram sina egna arbetssätt under en lång tid. Vi skulle kanske äntligt komma bort från en kultursektor som är helt beroende av projektpengar och på så sätt låta projektpengarna gå till just projekt och inte fungera som förtäckta verksamhetsbidrag.“

Foto: Magdalena Björnsdotter



DELA:

  

Ulrika Skoog Holmgaard, VD Scenit Produktion AB, Samordningschef FMAB:s Bio Roy, Röda Kvarn och Spegeln

“Idéen om att 1% av statsbudgeten borde öronmärkas för kultur har lyfts i omgångar under många år. I Norge på 1990-talet gick ett parti till val med detta som löfte – och vann. Det är med andra ord ingen omöjlighet att genomföra ett dylikt kulturlyft även i Sverige. Det finns många synsätt som skiljer kulturen från övriga poster inom statsbudget. Ett är hur utgifter inom kulturen mäts med andra mått än övriga samhällsposter, där varje kulturkrona synas och analyseras hårdast av alla. En ökning från 0,84% (2018) till 1 % skulle göra enormt stor skillnad för svältfödd kultur, och inte saknas inom andra områden. Det är dags nu!”
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin



DELA:

  

Lovisa Fhager Havdelin, Generalsekreterare Teskedsorden.

“En av kulturens många fördelar är att kulturupplevelser utvecklar barns och ungas (och även vuxnas så klart!) förmåga att sätta sig i någon annans situation och därmed utveckla medmänsklighet och empati.”



DELA:

  

Anette Mattson, VD Film Capital Stockholm

“Filmen når människor i nuet & där de befinner sig; i mobilen, på datorn, i staden. Filmen har en unik egenskap att kunna förmedla känslor och ge inblick i andra verkligheter eller overkligheter för den delen. I en värld där bubblor av egenskapade sanningar blir allt vanligare och där klyftorna mellan människor ökar måste vi värna om kulturen. För att inkludera de unga är det rörliga bildmediet oslagbart. Vi behöver låta minst 1% av statsbudgeten gå till kulturen där det rörliga bildmediet skall ha en betydande plats.”

Foto: Claudia Fried



DELA:

  

Maria Lantz, rektor Konstfack

“Ja, vårt land behöver 1% av våra allmänna medel för fri kultur. Varför?
Kulturens och konstens rum ska ses som våra gemensamma platser för utprovande, testande, fantiserande. Det är ytterst viktigt att de förblir fria, i händerna på utövarna och att de inte programmeras och styrs till sitt innehåll. Däremot ska alla konstnärer kunna ta ansvar för det de gör: Att på en scen säga ”jag ska döda dig din jävel” måste ha ett syfte – men poängen är att vissa saker kan sägas på en scen, men inte på gatan. Nyttan med konsten är just detta – att den kan gestalta den fria tankens utlöpare i konsten rum, såsom galleriet, konsthallen, filmen, romanen, musiken. Gränser mellan fantasier, gestaltningen av dessa och verkligheten är dock ständigt i kontakt. Här uppstår ibland förvirring och konflikt, vilket leder till debatt och utveckling, empati och till nya insikter. I en tid av stora etiska och miljömässiga utmaningar behöver vi detta mer än någonsin.”



DELA:

  

Sara Edström, ordf. KRO

“Jag drivs ju av den fasta övertygelsen att konst och kultur är absolut livsnödvändiga byggstenar i ett samhälle som vill vara fritt och öppensinnat och demokratiskt. I kulturen finns möjligheten att ställa frågor och vrida och vända på perspektiv utan att presentera några färdiga svar. Den som möts av kultur på en mer daglig basis övar upp en vana att se och reflektera och ifrågasätta. På så vis kanske människor blir lite mindre lättlurade när populistiska strömningar förespråkar en svartvit världsbild. Det är av största vikt för demokratin att politiker håller armlängds avstånd och att också politiker övar upp en vana att stå upp för konstens frihet även när det blåser snåla vindar.

Om jag framför allt pratar om bildkonstområdet så skulle ju en ökad kulturbudget i högre grad än i dag se till att ännu fler möts av konst i sin vardag. Jag vill inte att konsten ska vara något som bara de som redan har ett kulturellt kapital i ryggsäcken har tillgång till. Det är få som ifrågasätter barn och ungas rätt att uttrycka sig konstnärligt, men trots det måste vi ständigt kämpa för att bevara de estetiska ämnena i skolan t ex. Och för att fler unga ska hitta vägarna in i ett yrkesliv inom kulturen måste vi ju se till att detta yrkesliv är mänskligt hållbart med bra villkor.

Konstnärernas Riksorganisation arbetar för att konstnärernas inkomst av konstnärligt arbete ska öka. Vi anser det självklart att det som är bra för konstnärerna är bra för konsten. Vi kommer att fortsätta arbeta för att allt fler arrangörer och konstinstitutioner ska betala konstnärerna vettiga ersättningar för utfört arbete. Vi pushar på för att öka insikten om att konstnärligt arbete måste likställas med annat arbete. Att vi skakar av oss den gamla sega föreställningen om att det faktum att det är ett fritt konstnärligt skapande yrke liksom skulle kompensera de usla ekonomiska förutsättningarna.

En utökning av kulturbudgeten skulle helt enkelt stärka konstnärernas möjligheter att på ett mänskligt hållbart vis skapa mer och bättre konst som kommer än fler till del.”



DELA:

  

Stefan Hansen, VD Unga Klara

“Bygg bort bristen på den offentliga konsten genom ett miljonprogram för kulturgarantier! Politiken, skolan och kulturaktörer har ett enormt ansvar för att säkerställa att alla barn oavsett bakgrund tillgängliggörs konstupplevelser och eget skapande. FN:s konvention om barnets rättigheter slår fast alla barns rätt till kultur. I praktiken är den rätten avhängig hur väl vi vuxna axlar vårt ansvar att säkra denna rättighet.

Idag finns ett stort bortfall av missade möten med konsten och bildningen, där barns delaktighet ofta förutsätter den enskilde kulturintresserade lärare. Menar vi allvar när vi säger att kulturpolitiken skall möjliggöra högkvalitativ konst för alla barn oavsett boendeort och bakgrund, skulle en kulturbudget på 1% äntligen kunna på riktigt garantera en konstdistribution i form av kulturgarantier för varenda barn att ta del av kultur genom förskolan och skolan. Se där ett miljonprogram som på riktigt skulle bygga bort dagens ojämlikhet och orättvisa i tillgången till kultur för barn och unga!”

Foto: Johannes Tegnér



DELA:

  

Ingrid Fransson, VD/verksamhetsledare Bibu – scenkonstbiennal för barn och unga

“I Barnkonventionen står det bland annat att ”Barn har rätt till yttrandefrihet; att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter, med respekt för andra personers rättigheter.” När nu Barnkonventionen blir lag i Sverige 2020, behöver vi också arbeta med de demokratiska frågorna som rör tillgången till konstupplevelser för alla barn och unga. Kultur är inte en kostnad utan en investering – en investering i att låta unga människor genom konsten få verktyg att uttrycka sina åsikter, känslor och tankar, att reflektera och analysera. Genom att höja kulturbudgeten till 1% ökar också möjligheten att kunna ge kunskap genom konst.”



DELA:

  

Lena Åberg Frisk, vd och konstnärlig ledare Uppsala Konsert & Kongress

“Kultur är en av samhällets viktigaste delar. Genom ett aktivt, tillgängligt och aktuellt kulturliv drivs vårt samhälle framåt. Värderingar blir ifrågasatta och växer sig starka, demokratin får själ genom konstnärliga uttryck, samhällets brister lyfts fram i ljus, kommenteras och får lösningar. Ett rikt och starkt kulturliv är inte en kostnad, det är en investering. För vårt samhälle, vår demokrati, vår samtid och vår framtid.”

Foto: Mehdi Bagherzadeh



DELA:

  

Mattias Brunn, Skådespelare/Dramatiker/Regissör, Konstnärlig ledare Folkteatern Gävleborg

“I en tid av motsägelsefulla strömningar och uttalanden blir ständigt konsten och kulturen det enklaste slagträt, det självklart utmålade parasiterande verksamheten som måste ses över alternativt skäras bort från samhällskroppen till fördel andra fält och utgifter. Att demokratin föddes som filosofisk och konstnärlig tanke känns främmande och långt borta, och följaktligen även
diskussionen kring vikten av ett aktivt och rikt kulturliv.

Konst och kultur ska inte relativiseras. Det ska aldrig bli vi mot dem eller icke lönsamt mot myten om den ständiga tillväxten. Den ska inte styras och renas till fördel för nationalistiska intressen. Konsten ska existera som vårt fria filosofiska, mänskliga, drömmande och kreativa jag, som ett kitt i våra medvetanden där vi inte kan uttrycka oss i mätbarhet eller i nyttoperspektiv.

Konsten ska stå i sin egen rätt och vara en plats där jag får förflytta min tanke och min känsla och ta mig till platser jag inte förväntar eller förberett mig på.

Ett rikt samhälle prioriterar människors behov av variation i uttryck, dialog, form och handling. En rik kultur spelar en roll i människan på ett sätt som aldrig ska underskattas, utan stärkas.”



DELA:

  

Anna Serner, VD Svenska Filminstitutet

“Ja, vårt land behöver 1% av våra allmänna medel för fri kultur. Varför?

Kultur, och framför allt – film – har en unik förmåga att gestalta livet i all dess skiftningar. Det kan hjälpa individer att förstå sig själva, men också att förstå varandra. För alla att kunna känna igen sig, och kunna spegla sig, måste kulturen och filmen spegla hela mänskligheten och alla perspektiv och nyanser. Sverige är ett delat land. Det finns klyftor mellan innerstad och förorter, mellan stad och landsbygd och mellan norr och söder. Vi är ett land som kämpar med att få ihop bilderna av Sverige, som inte är eller kan vara en enda bild, men som tillsammans lägger pusslet av vad det är att vara svensk och vad det är att vara människa. 1% till kulturen skulle skapa möjligheter att få fram nya berättarröster från hela Sverige. Som skulle kunna skapa berättelser för alla i Sverige, så som Sverige ser ut idag.”

Foto: Marie-Therese Karlberg



DELA:

  

Magnus Aspegren, vd för Riksteatern

”Riksteatern har en vision att nå ut med scenkonst för alla, överallt. Det är en vision som handlar om att demokratisera kulturen och göra den tillgänglig för hela Sverige – oavsett människors bostadsort, inkomst, yrke eller bakgrund. Förra året arrangerade över 200 föreningar 471 517 publika möten på länsteatrar, bygdegårdar, medborgarhus och gymnastiksalar. Även om det är bra så är vi inte nöjda. Vi har fortfarande en lång bit kvar för att nå alla överallt. För att kulturen ska fortsätta vara en kraft som stärker kritiskt tänkande och kreativitet så krävs resurser för att inkludera människor med olika erfarenheter.

1 procent till kulturen är en viktig förutsättning att närma sig 100 procent av befolkningen. En utökad kulturbudget kräver dock en tydlig plan för hur kulturen ska bli bättre på att nå fler. I tider av polarisering är det viktigare än nånsin att släppa in fler röster och berättelser både på, bakom och framför scenen.”

Foto: Maryam-Barari



DELA:

  

Siri Fagerudd, skådespelare

“Konst och kultur gör själen läskunnig. Det är ett grundläggande mänskligt behov.”

Foto: Agnes Johanna



DELA:

  

Albin Wiberg, konstnär, skribent, projektledare för Blackstad in residence samt BANK! Västervik Street Art Festival

“Vad fan får jag för pengarna? Frågan är högst relevant, i dag mer än på länge. Vi håller fullt medvetet på att rasera så mycket av det som byggts upp under efterkirgstiden i form av samförstånd, solidaritet, gemenskap och humanitär framåtanda att det gör ont bara man tänker på det. Och vad ersätter vi det med? Jo, segregation, utanförskap, fientlighet, avståndstagande. Närmande mot fjärmande, progression mot regression. Man försöker få oss att tro att nationalism, militär upprustning och polisiär doping är lösningen på problemen –  till ett mycket högt pris både socialt och ekonomiskt dessutom. Det allra djupast tragiska är att folket i land efter land köpt grisen, av ren lättja.
Är en omfattande satsning på kulturen lösningen på problemet? Ja, det är det faktiskt. För inget öppnar ögon, bygger broar, skapar mening och berikar som kultur. Och inget ger så mycket tillbaka per satsad krona.
I dagsläget handlar skattefinansierade kultursatsningar i allt för stor utsträckning om en slags alibiverksamhet, som konserverar snarare än utvecklar och engagerar. Den fria kulturen måste få större spelrum, ökade anslag och verka där den gör som allra störst nytta, i spelrummet mellan viktigt och oviktigt, pretentiöst och opretentiöst, men alltid tankeväckande, alltid ifrågasättande, alltid fritt från politiska pekpinnar. Kompetensen finns redan där, och viljan, och jag tror bergfast att även framtiden finns där.
En procent är en bra början, men lek med tanken på vad kulturen skulle kunna åstadkomma med samma anslag som t ex försvaret, och vad det skulle generera i form av välmående, inkluderande, kreativitet, integration, innovation samt kulturell och ekonomisk tillväxt. Ge det en mandatperiod, det har vi råd med. Så får vi se vad fan vi får för pengarna.”



DELA:

  

Arazo Arif, poet och journalist

“Vi ska satsa på kulturen eftersom Sverige är ett land med sprudlande konstnärlig aktivitet, vilket är något vi bör ta vara på. Det politiska läget är på såväl nationell som internationell nivå spänt, osäkrat. Därför är stöd till kulturell verksamhet viktigare än någonsin. Kulturarbete bygger broar, främjar känslan av gemenskap, och tillåter människor att växa, mer kravfritt än i något annat sammanhang. Kulturen måste stöttas för att den ska göras mer tillgänglig för alla i Sverige att kunna ta del av. Det får inte bli mer svåråtkomligt att arbeta med kultur än det redan är. Och ett tillskott till kulturbudgeten gör just det: tillgängliggör konsten och kulturen så att den kan förbli något för alla.”

Foto: Maël Coillard



DELA:

  

Susanne Rydén, VD Musik i Syd

“Varför är det så svårt att se en satsning på kultur som en investering istället för en kostnad?

Vilken ingång man än väljer lyser kulturens kraft och påverkan på vårt samhälle stark – som tillväxtfaktor, som hälsofrämjare, som en avgörande del för inlärning – men allra starkast i sin egen kraft.

Kulturen – konsten, är det som hjälper oss att lyfta blicken och se sammanhang, det är den som bygger broar och skapar sammanhållning, som stimulerar kreativiteten och hjälper oss att finna nya lösningar.

När FN:s barnkonvention blir lag den 1 januari 2020, fastställs vår skyldighet att främja barns rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet, just för att barn ska få växa. Så med 1% satsar jag på barnen och bygger ett kreativt och inkluderande samhälle där kulturens närvaro genomsyrar hela skolgången, från förskola till universitet.

Samtidigt låter jag förutsättningarna mellan landsbygd och i städer utjämnas, så att nära och starka upplevelser får stärka samförståndet och demokratin.”



DELA:

  

Simone Schmid, SCHMIDprojects, Arts & Cultural Management + initiativtagare till FLING

“Kultur är ett intellektuellt, emotionellt och kreativt andningsrum.

Medan vi stressar med att navigera genom djungeln av budskap som vill styra vårt beteende så erbjuder kultur ett utrymme för oss att stanna upp, tänka och vända på perspektiv. Här får vi tycka vad vi vill och känna hur vi mår. Det finns en kravlös frihet i kulturen som inte finns någon annanstans i våra uppstyrda liv.

Kulturen är en plats för skrikande glädje och djupaste sorg, för mörka tankar lika mycket som för gränslöst hopp. Den har samma stora register som vår mänskliga själ, och det finns inget annat uttryck som har förmågan att spegla människan i sin helhet lika väl.

Kulturen är samtidigt ett laboratorium där vi kan reflektera och diskutera den värdegrund vårt samhälle vilar på. Där vi kan testa idéer i ett skyddat rum och tänka kring samhällsutveckling utanför realpolitiken. Eller också tänka helt utanför våra vardagliga ramar. Att ha ett sådant rum till förfogande är en förutsättning för att det demokratiska samhället ska fungera, må bra och utvecklas långsiktigt.

Kulturen har alltså på flera nivåer en identitetsgrundande förmåga, många gånger utan att vi medvetet reflekterar över den, eftersom vi tar det för givet att kultur finns.

Men så är det inte. Kultur kostar. Och vi måste vara villiga att betala.

Det räcker inte med offentliga medel för att finansiera en stark kultursektor, det krävs fler intäktskällor för att kulturens ställning kan vara stark och oberoende. Men staten kan sända en viktig signal och sätta kulturen på kartan, för sin egen och alla vårs skull. Kultursektorn har varit dålig på att räkna på och kommunicera de värden den skapar. Jag är dock helt övertygad att satsningar på kultur betalar tillbaka mångdubbelt. Samhället krisar i många olika avseenden och kulturen har potentialen att agera socialt kitt som bidrar till att kommunicera, interagera, och att lösa problem.

Så se potentialen! Den är bra mycket mer värd än 1%!”



DELA:

  

Anusha C Andersson, Verksamhetsledare Historieberättarna

“I mitt arbete möter jag barn och unga som utifrån sina egen nyfikenhet utforskar kulturens intryck och uttryck. Unga som deltar i alla kostnadsfria aktiviteter de kommer i kontakt med. Unga som testar och experimenterar. Unga som utgår ifrån sitt kulturintresse när de söker utbildningar och jobb. Jag tänker på den unga personen som nyligen flytt till Sverige och som hade svårt att sitta still, men som kunde berätta genom rörelse. Under en promenad kom berättelsen om saknaden efter en mammas slutna ögonlock.

Den fria och obundna kulturen fungerar som mötesplats och språngbräda ut och in i samhället. Kultur ökar allmänbildningen, språklig förståelse, perspektiv samt förståelsen inför sig själv och varandra. Jag vill att kulturverksamhet ska vara en allmän tillgång och inte bli till ett privilegium som enbart kommer vissa till del. Jag vill att de som ofrivilligt står utanför kulturens sfär ska få möjlighet att delta, det skulle inte bara gagna dem utan kultursektorn i stort.

Diskussion är viktigt och en förutsättning för förändring men parallellt måste också ett praktiskt och handfast arbete ske för en mer inkluderande kultursektor. Låt förändringsarbetet bli märkbart när budget sätts. Skriv in tydliga mål i verksamhetsplanen som genomsyrar verksamheten. Rekrytera in den kunskap och erfarenhet som behövs. Det går.

Låt oss öka möjligheten för alla människor att forma sina liv, det gynnar individen såväl som samhället i stort. Öka kulturbudgeten till 1 %.”

Foto: Nina Varumo



DELA:

  

Vendela Ragnarsson, Vendela Ragnarsson AB

“För några år sedan uttryckte Sveriges tidigare kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att hon inte gillade ordet kultur. ”Det leder tankarna till symfoniorkestrar och sådant som alla kanske inte är intresserade av.” Hon har absolut rätt, alla uppskattar inte ”kultur”. Ni känner säkert alla den kulturföraktande typen, de som förnöjt konstaterar att ”man måste välja det som är väsentligt”, när de bortprioriterar kulturdelen i morgontidningen. Att ägna mer tid än nödvändigt åt flum som modern dans, experimentteater och poesikvällar, tack men nej tack, detta lämnas gladeligen till PK-maffian, eller kulturtanter i största allmänhet.

Lena Adelsohns ungdomsförbund MUF föreslog förra året att det statliga kulturstödet bör avvecklas – med den intressanta förklaringen ”att kultur är ett överklassintresse”. MUF missar tyvärr hela syftet med varför staten bör stödja kulturen – nämligen för att motverka att det blir just ett intresse för överklassen. Idén om konst för konstens skull, har aldrig känts mer avlägsen.

Kanske har man råd att raljera om kultur och förminska dess värde, om man har matats med det sedan barnsben. Kulturellt kapital går ju som bekant i arv. Att ha vuxit upp med Carl Malmsten i hemmet, Hjalmar Söderberg i bokhyllan, och Povel Ramels visor runt Midsommarbordet gör att du vant kan navigera i ett samhälle som definieras av kulturella koder. Kultur berör, engagerar människor och är det närmaste vi kan komma ett kitt i samhället. Tänk därför på den värld som öppnas för barn som får se sin första teaterföreställning i skolan via Riksteatern, lånar hem sina första Harry Potter-böcker från Bokbussen, eller spela sitt första instrument via den kommunala musikskolan. Vi måste fortsätta ge alla barn chans att berika sina liv med kultur, och sträva efter att kultur aldrig ska vara en fråga om klass, eller vilket hem du har vuxit upp i. Därför är det en självklarhet för mig att stötta ett kulturstöd på 1%.”



DELA:

  

Ida Östensson, Ordförande jämlikhetsstiftelsen Make Equal och medgrundare till samtyckesrörelsen Fatta

“Som jämlikhetsexpert som grundat både jämlikhetsstiftelsen Make Equal och samtyckesrörelsen FATTA är det för mig tydligt hur viktig kulturen är för alla de frågor vi jobbar med: jämställdhet, jämlikhet, inkludering, mångfald, integration, sexualundervisning, samtycke, maskulinitet, näthat – you name it. I frågor som vi jobbar med pratas det allt för oftast om vikten av säkerhet, trygghet och hårdare straff. Saker som behöver sättas in när vi inte lyckats med de främjande och förebyggande åtgärderna helt enkelt. Och då är det för mig en orimlig ekvation att vi inte oftare hör “Vi måste satsa på det främjande och förebyggande arbetet: som kultur, mötesplatser och utbildning” – för att nämna tre saker. Det är även de gånger vi använt kultur som verktyg som vi lyckats nå ut allra bredast och skapat störst förändring.”

Foto: Anna Hugosson



DELA:

  

Nina Rung, kriminolog och barnrättsexpert

“Kultur kan på olika vis hantera, kommentera och utbilda i svåra samhällsfrågor som våld, övergrepp och skadliga normer på sätt som gör att det blir tillgängligt för många fler. Och dessutom nå många som inte annars alls skulle nås av budskapet! Ett exempel är hur en dokumentär om en mans våld mot en kvinna kan få sån genomslagskraft att fler engageras i frågan än 15 års statliga utredningar lyckats med.”



DELA:

  

Aleksa Lundberg, skådespelare och journalist

“Kultur kan vara många saker. Ett sätt att leva eller fungera på, scenkonst, film, teater, ljud, bild och så vidare. Kulturen är inte alltid greppbar eller specifik. Om en jämför med politikens och nyhetsjournalistikens ofta fasta strukturer —så kan kulturens dito beskrivas som formbara, suddiga, flertydiga och i vissa fall motsägelsefulla.

Därför kan kulturen också vara svår att värdera efter traditionella, fasta ekonomiska ramar. Värdet av kultur i alla dess former kan aldrig förstås utifrån kommersens regler, där högt publiktryck tillåts agera skiljelinje mellan ”vinnare” och ”förlorare”. En sådan kultur kommer aldrig kunna vara något annat än konformativ och i händerna på rådande samhällstrender eller godtyckliga nycker. Det i sig kan vara en kvalitet, men kultur i sin breda bemärkelse är det inte.

För att kulturen ska kunna slå rot och blomstra i all sin prakt behövs offentlig finansiering. Det smala, experimentella, ogreppbara, provocerande, äckliga eller nattsvarta står sällan på egna ben från dag ett, men det betyder inte att dessa variabler av mänskligt liv är onödiga. Möjligtvis oönskade, men det är en helt annan sak. De finns och förtjänar att utforskas —om än tack vare konstgjord andning.”

Foto: Casia Bromberg



DELA:

  

Bahar Pars, skådespelare och regissör

“Min egen känsla av livet kulturen och kreativitet hjälpte mig att nå bortom mig själv. För att hjärnan ska utvecklas behöver vi tänka nya tankar, så att nya spår skapas och nätverket byggs ut och blir större.

Vi skrattar – och hjärnan njuter. Vi har just upptäckt ett nytt slut, en ny lösning eller
ett annorlunda svar – och blivit lite smartare. Det är kultur och det är samhällets grundpelare.”



DELA:

  

Sofia Dahlquist, konsult inom pedagogik och museer, driver Sofiapedagog

“Jag vill lyfta idéen om fri pedagogik på museer. Vi har nu fri entré på många museer – vilket i sig är jättebra. Men för mig rimmar det illa att många museer är gratis för vuxna men att skolan måste betala för att besöka museet och träffa en museipedagog. Via skolan kan museerna möta alla barn – även de som aldrig skulle besöka museerna på sin fritid – fri entré eller inte. 1% till kulturen skulle skapa möjligheter för museerna att införa fri pedagogik och gratis skolbesök med museipedagog. På så sätt skulle fler barn få uppleva museernas fantastiska innehåll.”



DELA:

  

Simon Norrthon, Skådespelare och förbundsordförande Teaterförbundet för scen och film

“Konsten och kulturen utmanar vårt tänkande samtidigt som det definierar och utvecklar våra samhällen. Det är den arena där vi kan drömma vakna, sträcka ut oss helt och fullt och där vi kan möta varandra på djupet, utan rädsla.

Att investera i ett dynamiskt kulturliv är att satsa på innovation, samarbete och inkludering. Men det innebär också ett långsiktigt åtagande för att en professionell scen- och filmkonst ska förbli en integrerad del av det offentliga samtalet.”



DELA:

  

Vilhelm Blomgren, skådespelare

“Vi borde satsa på kulturen för den bidrar till ett mer öppet och fredligt samhälle. Kulturen kan vara helt avgörande för en ung person. Det finns så många berättelser om det. Det kan handla om att en person som annars skulle utrycka sina känslor via exempelvis våld, plötsligt hamnar i ett sammanhang där hen får utlopp för känslorna via ett kulturutövande. Skådespela, sjunga eller spela gitarr. En person som kanske går i väldigt mörka tankar kan plötslig höra en text där allt plötsligt faller på plats. En låttext kan vara mer helande än en stor burk piller. Jag vågar påstå att kultur kan vara direkt livsviktigt.”



DELA:

  

Karolina Modig, redaktör ICON Magazine, författare och skriver om konst för bl.a SvD och Konstnären

“Efter att under några år ha studerat forskning kring hur framför allt bild- och formkonst påverkar såväl individer som samhälle och näringsliv, tycks det märkligt att kulturbudgeten inte redan ligger på minst 1 procent. Att musik är nära kopplat till exempelvis matematisk utveckling är sedan länge känt, men forskning visar på kulturens effekter inom fler områden än så.

Att utsättas för bild- och formkonst på olika sätt kan bland annat få barn och unga att stärka sin förmåga till tolkning och kritiskt tänkande, ha positiv effekt på dementas minne, utveckla vår kreativa förmåga och få såväl individer som företag/organisationer att tänka nytt.

Konst/kultur bidrar till stärkt känsla av identitet och tillhörighet och bygger samhällsekonomi både på direkta och indirekta plan. I ett samhälle där otrygghet och upplevt utanförskap är en politisk angelägenhet, och som redan idag skriker efter innovationskraft och nytänkande, är dessa förmågor och utvecklingspotential oumbärliga. Konstnärligt skapande är en grund till kreativitet och innovation och ett samhälle där konst får utrymme bidrar till ökat eget skapande. Att ställa kultursatsningar mot satsningar på exempelvis utbildning, sjukvård, tillväxt eller trygghet kommer aldrig att vara en argumentation som håller, eftersom kulturen påverkar och måste vara del av alla dessa områden. Kultur är grundläggande för samhällsutvecklingen och bör alltid vara en högprioriterad del av de politiska satsningarna.”



DELA:

  

Staffan Julén, dokumentärfilmare och forskare på Institutet för Framtidsstudier, medgrundare av Rikstolvan Konst

“Det pågår ett kulturkrig idag som jag tror vi bara sett början av. Ett kulturkrig som, om vi inte bjuder motstånd, i värsta fall riskerar att rasera det moraliska fundament om alla likas värde som vi vant oss att ta för givet. Berättandet är inte längre förbehållet, teatern, litteraturen, konsten och filmen. Kampen om berättelsen med stort B har idag blivit en helt grundläggande del av politiken, populismen, reklam och marknadsföring.

I den nysa avslutade kampanjen för EU-valet blev denna kamp om berättelsen tydligare än någonsin. Vår historia och framtid målades i de märkligaste färger och oheliga paletter: SD skrek i brunt och rött ut en trollfabricerad berättelse om socialdemokraternas bruna historia, moderaterna, som nu definitivt övergivit titeln som Sveriges enda Arbetarparti, målade slogans i rosa och ljusgröna färger som får mig att tänka Orwells 1984 – Frihet är slaveriOkunnighet är styrka och det skrämmande aktuella citatet Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden.

Idag är begrepp som Fake news och faktaresistens en realitet som alla måste förhålla sig till. Samtidigt lobbar starka krafter inom t.ex. moderaterna för att skrota public service och privatisera biblioteken.

I detta läge skulle en ökning av kulturbudgeten till 1% kunna utgöra ett vaccin mot högerpopulism och krafter som vill relativisera sanningen och sortera landets invånare i vi och dom. Ett motmedel mot den normalisering vi ser omkring oss av en inhuman människosyn med t.ex. tiggeriförbud eller som i Italien där man vill straffa människor som hjälper flyktingar i nöd med miljonböter. För ett starkt kulturliv som står fritt från makten, som representerar hela landet, kultur som kan ge oss nya oanade och skeva perspektiv och verktyg att förstå vår komplexa samtid. För en kultur som kan återta den idag bortträngda berättelsen om vårt gemensamma. Om samhällsbygget. Berättelsen om bibliotek, kulturskola till alla barn, utbildning på lika villkor men också om ett fritt samhälle med yttrande, tryckfrihet och konstnärlig frihet.  Det är ett billigt pris för att mota det växande förvirrade muller som blandar begrepp som ”veklighetens folk”, ”urartad konst”, ”slut på menskonst” men som även kräver att kultur skall vara skall vara mätbar och lönsam eller stå i nationella självförhärligandets tjänst

Det är för att möta dessa mörka moln som tornar upp sig i horisonten jag menar att vi måste satsa ännu mer på kulturen.”

Foto: Pelle Seth



DELA:

  

Mats Söderlund, poet och författare

“Ett öre per krona. Tio kvadratmeter golv per tusen i det nybyggda sjukhuset. En värnpliktig längst bak i ledet av hundra andra. Var hundrade meter motorväg. Regeringsformen lovar oss kulturell välfärd också. Så vad får en godnattsaga kosta som väcker drömmar bakom tusentals slutna barnögon? En sång som sjungs på hundra olika språk? Några svettiga danssteg nära en annan människa? Konstverket som bara hänger där och väntar på att den rätte ska passera. Det kanske är du? Vad heter din favoritpoet? Vilken teveserie ser du fram emot hela dagen? Ett öre per krona – den bärande balken i konsthallen du besöker en gång i livet. Stipendiet till regissören som får sitt genombrott med din favoritfilm. Kompositörens arbetsro, när hen lyssnar efter en ton i tillvaron som skall förändra ditt liv.”

Foto: Caroline Andersson



DELA:

  

Kristin Amparo, låtskrivare och artist

“Jag tror på människan – För jag tror på mig själv.

Tillsammans bär vi på exakt den kunskap som krävs för att just vårt samhälle ska fungera.

Ett samhälle är alla vi som bor på samma yta. För att få ett fungerande samhälle måste samtliga dela fungera. Alltså, om vi vill ha ett gott, bra, varmt samhälles så måste vi se till att alla som bor här mår bra, har det gott och känner värme. Ända in i själen.

Vi är alla helt unika. Därför krävs det att vi alla letar upp vad som får just mig att må bra, leva gott och känna värme.

Vilka är mina behov?
Vem är jag i detta samhälle?
Vad vill jag under denna livstid?

(Och tusen frågor till som bara du hör.)

Jag tror att om vi ställer oss frågorna, så hittar vi svaren inom oss själva.
Vi bär nycklarna inom oss.

Sången och musiken har varit mitt sätt att våga ställa dessa existentiella frågor och jag har fått svar. Min väg är min egen. Den är väldigt spännande och vilken otrolig smärta och glädje det ger mig att gå just min egen väg.

Målet att bli den bästa versionen av mig själv är inte för att nå ekonomisk eller social status, utan för att kunna ge så mycket gott jag kan till mig själv, världen och människorna runt omkring mig, den korta tid jag har här på jorden.

Musiken, litteraturen, konstverken, skulpturerna, sagorna, arkitekturen, allt detta är vår chans att ta del av andra människors sätt att se på världen.
Att ta del av andra människors frågor och svar.
Vilken enorm skattkista.
Jag tror att det är så vi växer. Genom att lyssna inåt och utåt.
Att fråga och reflektera, filosofera och att bara vara.

För mig är det kristallklart.
Min sång är vägen mellan min själ, mitt hjärta och min hjärnan.
Min sång är kopplad med alltet.
Och jag ser att konsten är vägen till en djupare förståelse och en väg till helning för hela vårt samhälle.

Hur kan jag vara så säker?
Sången har räddat mitt och mångas liv.”



DELA:

  

Ninos Josef, chefredaktör på Kultwatch, dansare och skådespelare

“Det vi idag bevittnar är att det kulturpolitiska klimatet står still. När kulturinvesteringar benämns som bidrag och populistiska krafter plötsligt anförtror sig kulturen går respekten för det kulturella kretsloppet förlorat och dess samhälleliga påverkan hamnar i skuggan. Det är viktigt att tala klarspråk om hur kulturen är essentiell i vårt välfärdssystem där den bidrar till ekonomiska näringar, verkar i utbildande syfte för civilsamhället och är en ledande faktor för säkerställande av vår demokrati. Vi måste därför stå upp för att dess värde aldrig kompromissas och kräva en ökad investering för att hålla det kulturella kretsloppet vid liv.

Vidare handlar det om en rättvis och jämlik fördelning i planeringen av denna investering för att berika sektorn med nya erfarenheter långt bortom det traditionella och bygga ut strukturen av det kulturella kretsloppet till ett mer inkluderande sådant. Den homogena kultursektorn, vilken är ett resultat av systematiskt orättvis resursfördelning, är idag i behov av att marginaliserade perspektiv lyfts fram och prioriteras för att den fortsatt ska ligga som ett föredöme i framkant av samhällsutvecklingen.”

Foto: Dramaten/Sören Vilks



DELA:

  

Minna Krook, Konstnärlig ledare Minna Krook Dans

“Kulturen inspirerar oss att fortsätta leva och försöka. Den hjälper oss att förstå vilka vi är och förstå vår omvärld.
Jag turnerar mycket i glesbygd, möter en stor längtan efter mer kultur. Med 1% kulturbudget skulle fler människor i vårt land nås av kultur.”

Foto: Micke Sandström



DELA:

  

Sara Lönnroth, Verksamhetsledare Transit Kulturinkubator

“Tillsammans har vi beslutat att samhället behöver konst och kultur. Därför avsätter såväl riksdagen som regioner och kommuner skattemedel för det.

Trots detta är det framför allt yrkeskonstnärerna, inom alla discipliner, som finansierar stor del av den konst och kultur vi medborgare möter i samhället. Olikt många andra yrkesgrupper så får de alltför sällan ersättning för hela det arbete som krävs för att ett verk ska bli till, från idé till produktion av det slutliga verket. Resultatet blir att yrkeskonstnärerna, som ofta har lång och krävande eftergymnasial utbildning, faktiskt arbetar gratis för att du och jag ska få uppleva konst och kultur.

Konst och kultur är en förutsättning för utveckling av ett demokratiskt och inkluderande samhälle. Yrkeskonstnärer är en förutsättning för att konst och kultur ska finnas i samhället. Därför är det inte rimligt att de inte får full ersättning för sitt yrkesutövande.

1% till konst och kultur ger rimligare yrkesförutsättningar för konstnärerna. Det skulle även sänka trösklarna för vilka som har möjlighet att välja detta yrke och i förlängningen skulle vi få ett mer diversifierat konst- och kulturutbud, som stärker samhällsutvecklingen ännu mer.”

Foto: Binyam Berhane



DELA:

  

Björn Ahlsén, Kulturstrateg Region Gotland

“1,6% promille gör stor skillnad.

Den här kampanjen vill att staten ska öka på sin kulturbudget från 0,84% till 1,0 %. Men hur mycket skillnad kan futtiga 1,6 promille göra, frågar sig kanske någon?

Statens utgiftsbudget omfattar totalt ca 990 miljarder kr. Av dessa destineras ca 8,3 mdr till konstnärliga och kulturella ändamål (siffror från 2018). En höjning till 1% skulle innebära en ökning från 8,3 till 9,9 mdr, alltså ytterligare 1,6 mdr. Utskrivet med nollor är det 1 600 000 000 kr. Alltså en jäkla massa pengar! Det är faktiskt mer än vad Kulturrådet idag delar ut till hela landet genom KSM – Kultursamverkansmodellen (1,4 mdr innevarande år).

Länge har vi regioner klagat på att staten inte har skjutit till några nya medel till KSM. Det är i princip bara i landets regioner och kommuner som anslagen till KSM har ökat. Men med 1% av statens budget till kultur skulle man i ett slag kunna ändra på det och fördubbla anslaget. Och det är precis vad som skulle behövas för att få fart på kulturmotorerna ute i landet. För det är ute i landet pengarna behövs. Statens kulturstöd destineras idag till 44% till Stockholmsregionen, där ”endast” 23% av befolkningen bor. Här måste det till lite mer rättvisa; statens stöd måste till betydligt större del nå ut i hela landet. Och en ökning av statens kulturbudget till 1% skulle möjliggöra det, utan att våra nationalscener och huvudstadens innevånare blir lidande.

För den lilla ön ute i Östersjön som kallas Gotland skulle det, för våra 59.000 medborgare och alla våra månghundratals besökare, innebära +24 milj kr. Och väldigt konkret skulle det bl.a. kunna innebära

· att vi skulle kunna ge våra stolta länsinstitutioner bättre möjligheter till utveckling och nysatsningar utan att behöva sitta och vänta besked på kortsiktiga projektansökningar och äskanden,

· att vi skulle kunna ge t ex Bergmancenter, Bungemuseet, Körsbärsgården och Medeltidsveckan och andra professionella kulturaktörer bättre stöd för höjd kvalitet och en långsiktig ekonomisk hållbarhet,

· att vi kunde börja utverka former för att stötta alla de fria professionella frilansande kulturskapare vi har på ön,

· att en pågående satsning på ett kluster för Kulturella och Kreativa Näringar skulle kunna få en kraftig skjuts framåt.

· Att vi skulle kunna frigöra medel för att stärka den ideella kultursektorn, som idag inte har lika generösa villkor som den institutionaliserade,

· att kanske t o m skulle kunna hitta former för att finansiera ett anständigt konserthus, en fast scen för dans och ungdomskultur och en modern och välbemannad konsthall i Visby.”

Foto: Sören Mård



DELA:

  

Frida Wikström, kommunikatör Smart Kooperativ

“En ökad kulturbudget skulle innebära att fler frilansande kulturarbetare, konstnärer och kreatörer kan ha kollektivavtalsliknande avtal med t.ex pension och rimliga ersättningsnivåer för sitt arbete. Detta är långt ifrån verkligheten för många som är verksamma inom kultursektorn idag.”



DELA:

  

Clara Åhlvik, Kulturstrateg

“Vi ska satsa på kulturen för att den tillhandahåller arenor där vi får tycka olika, där världen framstår som komplex och där många sanningar ryms samtidigt. Kultur skapar mening i tillvaron och ger oss tid att tänka, fundera, vrida och vända och bilda oss en uppfattning. Kulturen är att likna vid en fristad, ett andrum, en poetisk betraktelse och ett ständigt pågående samtal. För mig är det en gåta att politiker runt om i landet väljer att skära ner på just kulturen. För allvarligt talat – kultur har väl aldrig varit viktigare än nu?”

Foto: Anna Gerdén, Tekniska museet



DELA:

  

Nils Landgren, artist och humanist, Redhorn Music AB

”Kultur är det kitt som binder ihop vårt samhälle, kultur är luften vi andas och energin som förser oss människor med själsligt bränsle som driver oss framåt uppåt i en alltmer polariserad värld där politiker med en tydlig agenda vill förminska kulturens betydelse och till och med avskaffa den.
Utan kultur dör vi. Och världen med oss. ”

Foto: Jörg Steinmetz



DELA:

  

Max Låke, verksamhetsledare Unga tankar om musik

“Det är i tron på framtiden vi föder visionerna för morgondagens samhälle. Tron på ett samhälle där det finns plats för alla och där kulturen som välfärdsområde är en självklarhet.

I tider av besparingar bör vi tvärtom våga bygga ut, utveckla och stärka kulturella verksamheter och inte minst kulturskolan. Kulturskolan har ett fundamentalt välfärdsvärde. Den har kraften att ge barn fantastiska upplevelser, gemenskap och kunskap för livet.

Jag skulle vilja att alla barn i alla kommuner automatiskt erbjuds en kulturskoleplats och att de som inte vill medverka aktivt ska tacka nej till sin plats. Det skulle innebära att varje barn och varje familj medvetet har gjort ett ställningstagande i fråga om musik, dans, teater, film och form mm. Vi måste arbeta för att kulturell aktivitet ska vara en självklarhet i varje människas liv.

1% av statsbudgeten skulle kunna ge en injektion i den nya generation som ligger i startgroparna och ska ta sina första steg som kulturutövare och kulturpublik.

Det skulle dessutom sända en stark signal om hur vårt samhälle värderar konst och kultur både nationellt och internationellt. En signal om tro på framtiden.”

Foto: Urban Wedin



DELA:

  

Dag Franzén, direktör GotlandsMusiken

“I stormvindarna inför EU-valet kring frågor om miljön, ekonomin, invandringen och tröttande partipolitisk positionering existerar kulturen i stormens öga: här inryms människans förhoppningar och farhågor, kärlek, glädje och sorg.

Är det verkligen nationalstaten och dess geografiska gränser som binder oss samman som individer, som folk? Eller ett Europa inom EUs murar? Snarare är det vår kultur som utgör bindemedlet, som skapar gemensam värdegrund, som roar och oroar, genom historien och i vår nutid. Där en god kulturell grund gör individen än mer nyfiken att möta andras kulturer.

En procent till kulturen uttrycker en vision om en klok nationell investering, som vid sidan av individuellt själsligt välbefinnande bortom våra annars så materialistiska liv även föder nyfikenhet, insikter, gemenskap, kreativitet och innovation inom områden långt bortom den egentliga kultursfären.”

Foto: Anna Ericsson



DELA:

  

Michael Johansson, Verksamhetsledare Länsteatrarna i Sverige

”Människan har alltid samlats kring konsten och kulturen. Redan innan vi kunde sätta ord på det så målade, musicerade och dansade vi. Det är helt enkelt ett sätt för oss som individer att skapa gemenskap, ett sätt för oss att känna tillhörighet och trygghet. Det är genom konsten och kulturen vi kan börja närma oss vad det innebär att vara människa, något som på många sätt är mer än att bara vara en kropp av kött och blod.

Börjar vi trots detta tumma på förutsättningarna för konsten och kulturen så skapar vi en kedjereaktion som påverkar så mycket mer än vad vi kan tro. Vi kommer att sluta oss och bli oförnuftiga, så sakteliga bryter vi ned oss själva och varandra.

Konsten ger oss en möjlighet att uttrycka våra känslor, den låter oss glädjas, sörja, känna ilska och allt däremellan. Den låter oss förstår vad det är att vara människa, jag vill till och med påstå att det är det som gör oss till människor. Därför är det viktigt att vi satsar på kulturen.”

Bild: Jonas Jörneberg



DELA:

  

Challa Gustavsson, tf teaterchef Dansens Hus

“Vi på Dansens Hus vill se vettiga förutsättningar för danskonstnärer, fria scener på fler ställen i landet och som ett resultat av det – en ännu mer varierad publik. Den samtida dansen är en konstform vars infrastruktur behöver stärkas på alla håll, inte minst för att garantera bredd och konstnärlig kvalitet inom området. Idag angrips och annekteras kulturbegreppet och dess innebörd från olika håll. Det är därför viktigare än någonsin att visa en mångfald av koreografiska uttryck, kroppar med olikartade funktionaliteter och förutsättningar. Och att erbjuda kulturskaparna resurser.

Hur kommer vi då framåt i arbetet med att låta fler människor möta den samtida dansen och förälska sig i den? Jo, genom mod, kreativitet, kunskap och envishet – och inte minst – finansiella resurser.

Att höja kulturbudgeten till 1% – och säkra nivån långsiktigt – är en förutsättning om man vill skapa ett samhälle där konsten har ett egenvärde, att den får finnas för sin egen skull. Det är också en förutsättning för att vi alla i framtiden ska kunna möta oss själva i konsten och samtidigt kunna se konturerna av våra medmänniskor.”

Foto: Andreas Nilsson



DELA:

  

Marita Jonsson ägare till Körsbärsgårdens Konsthall och Skulpturpark i Sundre på södra Gotland

“Just hemkommen från Konstbiennalen i Venedig där hundra länder ställer ut och där budskapet är att vi människor måste agera nu: mot miljöförstöringen, mot klimatförändringarna och de miljontals människor som är på flykt undan planetens ekologiska kollaps, mot växande fascism och nya totalitära stater. De konstnärliga verken får oss att förstå och intuitivt begripa, de tar tag i oss på ett annat sätt än vetenskapliga utredningar och politiska utfästelser förmår.

Det är det som ett förstärkt statligt kulturstöd kan innebära. En satsning på all den kreativitet och fantasi som finns bland konstnärer, musiker, skådespelare, filmare, författare, dansare; allt det som skapas och sker just nu, och som får oss att förstå vad det innebär att vara människa.

Statens nuvarande kulturanslag hjälper regionerna att vidmakthålla de viktiga länsfunktionerna, länsmuseum, länsteater, länsmusiken, länsbibliotek, film och länshemslöjden, men räcker oftast inte till mer. Med utökade medel skulle även föreningsstyrda kulturorganisationer, stiftelser och privata initiativ vad gäller samtida kulturyttringar kunna stöttas, ges möjlighet att förverkliga sina idéer. Också när de finns i glesbygd.”

Foto: Helga Jonsson



DELA:

  

Minéa Frykman, rektor Höj Rösten Politikerskola

“Att skriva om prislappen på kultur är svårt, då kultur och konst är ovärderligt för mig. Jag älskar vad Tensta konsthall gör med mig varje gång jag kliver in i entrén, hur teater och live musik ändrar min sinnesstämning eller hur den där föreställningen med Batsheva Dance Company gjorde mig helt mållös.

För mig är konst och kultur glädjestunder och spännande möten som bryter igenom mina invanda sätt att tänka och prata. Det går rakt in i själen. Det är lätt att ta film, dans, teater, hantverk för givet idag. Men vi lever i en tid då vi inte kan ta något för givet.

Jag tycker att frågan om varför vi behöver lägga 1 % av stadsbudgeten på kulturen är felställd. Istället borde vi ställa oss frågan om vi verkligen har råd att inte göra det? För kan vi ha för många stunder där vi bara får tappa andan, följa med till en magisk plats och glömma tid och rum?”



DELA:

  

David Lenneman, Skådespelare och ordförande i TRYCK

“I en tid där det allt oftare pratas om att bygga murar, stänga gränser och om ”vi” och ”dom, så är det extra viktigt att vi värnar om kulturen. Kultur besitter krafter bortom våra rädslor och tillkortakommanden. Jag tror att kulturens uppgift handlar mycket om att riva murar och spränga gränser. Vare sig vi pratar om människor emellan eller om oss själva och de barriärer vi har inom oss. Konstens olika uttryck öppnar våra sinnen, får oss att känna, tänka, och hjälper oss att förstå varandra och oss själva.”



DELA:

  

Stig Hansén, ordförande i Författarcentrum Riks

“Litteraturen är till för alla åldrar! Därför ser Författarcentrum, som funnits sedan 1967, till att författare besöker åtminstone 600 bibliotek om året. Och att 200 000 skolbarn varje år möter en författare som lär de unga skapa sina egna berättelser. Om kulturen fick en procent skulle vi kunna inspirera ännu fler.”



DELA:

  

Sira Jokinen Lisse, konstnär

“Jag har jobbat i över 20 år med konsten som en del i samhällsutvecklingen, för att främja demokrati, för att genom konsten ge en röst till människor vars röster sällan hörs. Nu senast med nyanlända kvinnor och deras barn genom konstprojektet ”Världens mammor”. Det är i skapandet vi möts, bygger broar över fördomar, övar språk och synliggör våra drömmar inför framtiden. Konsten/kulturen är oerhört viktigt för såväl individens som samhällets utveckling. Att satsa på konsten/kulturen är nödvändiga investeringar för framtiden. ”Det är inom kulturen människors rätt till förkovran, insyn, samtal och möjligheter till påverkan kan ta avstamp. Ett aktivt kulturliv där medborgarna kan mötas är därför ett fundament för en förankrad demokratisk utveckling” (Från SKL:s positionspapper kultur i det hållbara samhället 2009)”



DELA:

  

Macarena Dusant, konstvetare, textförfattare och redaktör på den digitala kulturplattformen Kultwatch.se

“Jag tror starkt att kultur, och speciellt konst, gör världen större och rikare. Men vi måste bli bättre på att få politiker att förstå vikten av att satsa mer på kulturen. Det är trots allt kulturen som gör att vi kan formulera olika sätt att förstå världen runt omkring oss och vår plats i världen. Jag vet att det finns en mängd tjänstepersoner som i sitt arbete måste formulera, lära och även försvara kulturen till sina lokala politiker. Jag har varit i kontakt med tjänstepersoner där mycket av deras arbetstid går ut på att försvara den fria kulturen. Fri från politisk styrning, fri från instrumentalisering, fri från liberal marknadslogik, fri från att användas för gentrifieringsprojekt. Vi aktörer inom kulturen behöver bli bättre på att kräva mer från våra politiker. Fler behöver intressera sig för och engagera sig i kulturpolitik. Fler måste förstå kulturen som ett demokratisk rättighet i samhället.

Att få fler att se kulturen, och speciellt konsten, som en demokratisk rättighet innebär mer än information till allmänheten. Det innebär även ett arbete att fler ser kulturen som en självklar del av sitt vardagliga liv. Därmed behöver fler grupper i samhället engagera sig i kulturen överlag. Men det finns trösklar som måste raseras. Det innebär att utmana och motverka exkluderingsmekanismer, elitism, maktstrukturer och nepotism inom kulturen.

Många tror att kulturen utövas endast i finrummen. Men kulturskapandet och kulturdeltagandet sker överallt, från ungdomars engagemang i poesi och spoken word i orten till ungdomsgårdars musikstudio till skapandet av Fanzines till självorganiserade konstgrupper till autonoma kulturhus till kulturföreningar och så vidare.

Jag tror också på att vi måste ha en helhetsperspektiv på demokratiseringen av kultursektorn. Det pågår kultur överallt och det behövs fler plattformar, bibliotek, fritidsgårdar, ungkulturhus, pedagoger, konsthallar och museer som kan erbjuda möjligheter för fler ska engageras sig och fortsätta vara del av kulturen.

Det krävs reformer och vi medborgare kan påverka. Det är ju upp till oss att engagera oss kulturpolitiskt för kulturens självklara plats i samhället. För 1 % av statsbudgeten är grymt men vi kan väl bättre?”



DELA:

  

Daniel Sachs, VD Proventus AB

“Den fria kulturen är det öppna samhällets grundvatten, den kreativa näringens grundforskning och humanismens grund – utan den är vi inte människor.”



DELA:

  

Staffan Nilsson, ordförande Riksorganisationen Hela Sverige ska leva

“Det finns kultur i hela landet, men storstadsregionerna är överfinansierade i förhållande till folkmängd. Till exempel gick 2016 hela 44 procent av statens kulturutgifter till Stockholms län.
Trots detta finns det ett rikt kulturliv på våra landsbygder och mindre orter. Civilsamhället, med studieförbunden som en viktig aktör, arrangerar omkring 375 000 kulturprogram i hela Sverige varje år, vilket gör att landsbygdsbor i genomsnitt har tillgång till fler kulturevenemang än vad storstadsbor har. Kulturen på våra landsbygder har byggt gemenskap, öppnat upp för nyanlända och bidragit till att göra våra bygder attraktiva att bo i.
Vi vill inte att det ideella kulturengagemanget ska upphöra. Men mer statliga pengar till kulturen på andra platser än storstadsområdena skulle bidra till ett bredare utbud, fler möjligheter och bättre tillgänglighet för olika former av kultur. Och det skulle sända den viktiga signalen att även landsbygdsbor har rätt till statligt finansierad kultur.”



DELA:

  

Kristín Bjarnadóttir, Ordförande Författarcentrum Väst

“Litteraturen är nog det mest hållbara materialet för brobygge mellan människor. Att möta en författare som talar ditt språk kan förvandla ditt liv.

Författarcentrum Väst utvecklar läs- och skrivprojekt för unga och vuxna, samarbeten med skolor och bibliotek och med nationella minoriteter.

Läslust och skrivlust så som den väcks genom projektet Jag skriver i dina ord, kan vara avgörande för att ungdomar vågar uttrycka sig och i förlängningen av det delta i ett demokratiskt samtal.”



DELA:

  

Helen Rundgren, Ordförande i Författarcentrum Öst

“Att läsa och skriva får en annan mening när du som ung får möta författare i projekt som Läsning pågår. Projektet ger stöd till skolor som inte själva har en budget för författarbesök i den omfattning man skulle önska. Lite mer pengar,ännu fler skolor och många fler barn som blir inspirerade.”



DELA:

  

Lena Ljungdahl, föreläsare och säkerhetsexpert

”Kulturen sitter aldrig i väggarna. Kulturen sitter i människorna. Och är därför dynamisk och påverkansbar. Att mötas, nötas och stötas är själva fundamentet till reflektion och förändring. Som säkerhetsexpert vet jag att en sund och trygg miljö där uttryck och intryck får ta plats, fungerar som ren brottsprevention! Riskreducering i sin allra finaste och stökigaste form”



DELA:

  

Minna Palmqvist, designer och konstnär, driver Studio Minna Palmqvist

“Kulturen – konsten, färgerna, formerna, ljuden, stroferna – ger tillgång till ett språk bortom det verbala.
För mig fungerar det som ett verktyg för att väcka känslor, tankar och idéer som annars kan vara svåra att ge uttryck för och att ens ta upp;
ett utrymme att undersöka och ifrågasätta med tillåtelse att vara motsägelsefull och rakt av emotionell.
Jag tror på kulturen som en typ av kollektiv terapi.
För ett välmående samhälle där tankar och idéer möts över stads- och klassgränser är det oerhört viktigt att kulturen hålls levande i alla delar av landet.”



DELA:

  

Gunnar Idenstam, konsertorganist, kompositör och folkmusiker

“Först skulle jag vilja ersätta ordet kultur med ordet konst eftersom kultur ofta blandas ihop med sedvänjor, inte minst i politiska sammanhang. Vad är då konstens uppgift och varför ska vi satsa pengar på den? Jag tror att eftersom Sverige förskonades från de båda världskrigen så har vi inte lidit tillräckligt för att inse betydelsen av konst. I våra grannländer är situationen annorlunda. När befolkningen lider förenar konsten människorna. Konsten hjälper oss att känna våra känslor och identifierar vad det innebär att vara människa. Det som inte kan förklaras med ord. Den där känslan av att det är mer som förenar oss än som skiljer oss åt, och den värmande känslan av att inte vara ensam. Konsten öppnar vårt hjärta till det gudomliga inre rum där själen bor och när vi befinner oss där blir vi dem vi är ämnade att vara. Om vi alla som bor på jorden skulle ha dörren till detta rum öppen, så skulle vi inte ha några krig.”

Foto: Elias Gammelgård



DELA:

  

Viktor Flarkell, skådespelare och filmskapare

“I en tid där Europa står i brand och mänskliga rättigheter ständigt försvagas behövs en spegelbild från samhällets hjärta. En spegelbild som inte bara tillhör en röst, en berättelse eller en form. Spegelbilden behövs för att vi ska lära känna varandra och oss själva – det förflutna, det pågående och det som komma skall. Utvecklingen i samhället kommer från våra röster, våra liv och våra viljor. Men när våra röster tystas och bortprioriteras, vad säger det om det samhälle som säger sig vara till för oss?

Jag drömmer om en tid där vi alla syns och där vi alla spelar roll, oavsett om det finns en ekonomisk vinst i det eller ej. Kulturen skapades inte för att tjäna pengar utan för att reflektera och utveckla det vi är och det vi kan vara. Kulturen är en paus, kulturen är en kraft, kulturen är vi.”

Foto: Carolina Ahrenkiel



DELA:

  

Peter Siepen, DJ

“Kultur är själens balsam och den kreativa stimulansens smörjmedel.
Ett samhälle utan kultur är som mat utan kryddor, en fisk utan vatten eller en relation utan kärlek . . .”



DELA:

  

Filip Rapp, kommunikatör, musiker, Rapp Fastigheter AB och The Gloria Story AB

“Kultur är allt det som, medvetet och omedvetet, hjälper oss människor att förstå och tolka vår samtid. I en splittrad tid präglad av snäva politiska agendor är det viktigare än någonsin att slå vakt om- och värdesätta kulturens roll som identitestbärare och gestaltande uttrycksform. Att kulturbudgeten bör uppgå till 1% av statsbudgeten är inte bara eftersträvansvärt, utan ett måste. En levande kultursektor är ryggraden i varje modern nation.”



DELA:

  

Justina Hüll, Redaktör och journalist OTW & frilansskribent

“Allt för ofta har kulturen fått ställa sig åt sidan till förmån för det evangelium vi lever våra liv efter i vårt lilla land – funktionen. Och allt för ofta låter vi vår funktion definiera oss istället för att låta vår kultur bejaka vilka vi är.

Att kulturbudgeten bör uppgå till 1 procent av statsbudgeten handlar inte om att inte förstå att livsviktiga samhällsorgan behöver prioriteras i händelse av kris och kaos som många felaktigt verkar tro. Det handlar om att förstå vad kulturen faktiskt gör för ett samhälle. Vilken funktion den fyller, om man så vill.

Att förstå hur samhällen som brister i förståelse, kunskap och kommunikation kan gynnas av universella språk som förenar oss i känsla och passion. Hur den genom ett drabbande ögonblick, ett slående konststycke, kan bryta ner det som separerar oss och bygga upp vår gemensamma själ. Hur vi tillåts drömma om en gemensam framtid.

Och för att alla ska kunna bli en del av den framtiden måste den bli tillgänglig och uppnåelig för alla. Alla yrkeskonstnärer och alla yrkeskonstnärer som ännu inte har fötts.

Kulturens funktion är att den är just livsviktig. Livsviktig för utvecklingen av ett demokratiskt och inkluderande samhälle. Den utgör själva grunden för yttringar av normer och tänkanden i samhällen. Och i dessa tider – vad kan vara mer funktionellt än det?”



DELA: