1% till Kulturen

I år använder vi vår megafon aktivt och kommunicerar till politiker, samhället och allmänheten som direkt avsändare. Vi startar därför kampanjen “1% till kulturen” som tar upp det mål som många i vår sektor lyft länge – om att kulturens budget snarast bör uppgå till 1 % av statsbudgeten*.

1 % till kulturen handlar om en ökning på 0,16%. Det är ett ställningstagande, men också något som skulle betyda mycket för kulturaktörer runt om i landet. Vi behöver sprida röster som tar ställning för kulturen och vi behöver svar från politiker om vad de planerar att göra.

Vi har bland annat samlat viktiga kulturaktörers tankar om vad en kulturbudget på 1% skulle kunna bidra till. Var med och följ oss i kampanjen! För mer information eller för att medverka, kontakta maja@bohmbohmroom.com.

* 2018 gick 0.84% av statsbudgeten till entydiga kulturposter, dvs posterna Kulturområdesövergripande, Teater/dans/musik, Litteratur/läsande, Bildkonst/arkitektur/form/design, Kulturskapares villkor, Arkiv, Kulturmiljö, Museer/utställningar och Film.

Lennart Lindgren, kulturskribent i Visby

“Det börjar med barnen…

Kulturens många uttryck väcker oss, får oss att kliva ur våra tankespår, får oss att upptäcka vår skaparkraft och kreativitet. Håller glädjen vid liv och fantasin.

Inte minst må vi betänka barnets naturliga kreativitet som ett viktigt spår att följa. Att så röja vägen uppåt i åldrarna när yttre begränsningar snävar in kreativiteten till förfång för individens och samhällets goda utveckling. Barnets rätt till kultur slås fast i FN:s Barnkonvention, liksom barnets rätt att komma till tals och bli lyssnade till.

För det börjar alltid med barnen. Där läggs grunden till ett samhälle och dess rika kulturliv. Som formar medmänsklig respekt och god livskänsla. Men det går trögt i backarna att få förståelse för kulturens kraft i samhället. 1 % till Kulturen är en god början. Men det krävs en fortsättning…”



DELA:

  

Staffan Hjalmarsson, konstnär och verksamhetsansvarig i Folk Lab

“Vi lever i ett samhälle i behov av akut omställning. Där ekologiska system kraschar. Vi står inte bara i en social utan också en existensiell kris. En kris där kulturen är med och hjälper samhället att svara på den avgörande frågan: vad innebär det att vara människa?“



DELA:

  

Åsa Edgren, VD och grundare av Loco World

“Kultur som konstbegrepp är en filosofisk övning, ämnad att odla vår inre sinnevärld, vår uttrycksförmåga, vårt tankeliv, förädla vårt jag, vårt vi, vår upplevelseförmåga och vår förmåga att formulera och uttrycka tankar och frågeställningar på ett rikt sätt. Det första som fyller människan med liv är hungern att uttrycka sig och få uppleva skönhet, starka känslor och förnimmelser och det är det sista som lämnar oss.

Vi lever i en förvirrad tid, med många förvirrade människor där den klara tanken behöver stöd av litteratur, bildkonst, dramatik, scenkonst, danskonst, musik i alla dess former, för att vi skall kunna fatta kloka beslut för kommande generationer. Kvaliteten i konsten bör värnas. Det är skillnad på konst och konst. I en tid av förvirring är det viktigare än någonsin att vi inte tullar på kvaliteten. Då fungerar inte lösningar där mammon tillåts styra den konstnärliga utvecklingen, utan styrsel från upplysta medborgare.

Därför skall vi satsa på kulturen ur vår gemensamma skattkista.”



DELA:

  

Calle Nathanson, VD Folkets Hus och Parker

“Konst och kultur ger oss mening i tillvaron. Om politik är att vilja så är kultur att uthärda. I kulturupplevelsen speglar vi oss själva i andras perspektiv, historier och livsvillkor. Det är i samtalet om det vi upplevt som bildningsresan tar sin början. Då menar jag ett bildningsbegrepp som handlar om helhet, nyfikenhet, att reflektera och öppna dörrar till det som för oss tidigare varit okänt. Och så leder oss kulturen genom bildningsresan till den fungerande demokratin. Bildning gör oss nämligen till nyfikna människor med intresse för det motsatta, för den andres åsikt. Ett anständigt demokratiskt land har därför råd med kultur.”

Foto: Magnus Sandberg



DELA:

  

Manne af Klintberg, tidigare ordf. Lekfrämjandet IPA Barns Rätt till Lek

“Anser att lek är det som kan rädda mänskligheten från katastrof.
Lek är grunden för utvecklad empati och med utvecklad empati
blir det inga krig, ingen klimatkatastrof, ingen rasism, inget könskrig.

När vuxna leker kallas det kultur. Kultur består av två delar kul och tur.
Själv har jag haft en väldig tur och har kul nästan hela tiden.
Att snåla på kulturbudgeten är bara kontraproduktivt. Varken kul eller turligt.”



DELA:

  

Cristina Jardim Ribeiro, Verksamhetschef på Bergmancenter

“Idag är det främst de stora kulturaktörerna – huvudstadens nationalscener och museer, de större och medelstora städernas teatrar och konsthallar – som får ett stadigt, tillräckligt verksamhetsbidrag. Det i områden där kulturen redan har en starkt ställning och en publik som vill och kan betala för sig. Med en rejält höjd kulturbudget skulle den trygghet och möjlighet att bygga en stabil och kvalitativ kulturverksamhet som ett verksamhetsbidrag innebär kunna komma fler, mindre aktörer till del. Aktörer över hela landet. Det skulle göra att en publik som i vanliga fall mest nås av turnéer och kulturprojekt, skulle kunna ta del av kultur som har tillåtits forma sig själv under en längre tid. Teatergrupper som har haft råd att misslyckas och bygga upp en metod, muséer som har kunnat hålla fast vid kompetens och skaparverkstäder som fått ta fram sina egna arbetssätt under en lång tid. Vi skulle kanske äntligt komma bort från en kultursektor som är helt beroende av projektpengar och på så sätt låta projektpengarna gå till just projekt och inte fungera som förtäckta verksamhetsbidrag.“

Foto: Magdalena Björnsdotter



DELA:

  

Ulrika Skoog Holmgaard, VD Scenit Produktion AB, Samordningschef FMAB:s Bio Roy, Röda Kvarn och Spegeln

“Idéen om att 1% av statsbudgeten borde öronmärkas för kultur har lyfts i omgångar under många år. I Norge på 1990-talet gick ett parti till val med detta som löfte – och vann. Det är med andra ord ingen omöjlighet att genomföra ett dylikt kulturlyft även i Sverige. Det finns många synsätt som skiljer kulturen från övriga poster inom statsbudget. Ett är hur utgifter inom kulturen mäts med andra mått än övriga samhällsposter, där varje kulturkrona synas och analyseras hårdast av alla. En ökning från 0,84% (2018) till 1 % skulle göra enormt stor skillnad för svältfödd kultur, och inte saknas inom andra områden. Det är dags nu!”
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin



DELA:

  

Lovisa Fhager Havdelin, Generalsekreterare Teskedsorden.

“En av kulturens många fördelar är att kulturupplevelser utvecklar barns och ungas (och även vuxnas så klart!) förmåga att sätta sig i någon annans situation och därmed utveckla medmänsklighet och empati.”



DELA:

  

Anette Mattson, VD Film Capital Stockholm

“Filmen når människor i nuet & där de befinner sig; i mobilen, på datorn, i staden. Filmen har en unik egenskap att kunna förmedla känslor och ge inblick i andra verkligheter eller overkligheter för den delen. I en värld där bubblor av egenskapade sanningar blir allt vanligare och där klyftorna mellan människor ökar måste vi värna om kulturen. För att inkludera de unga är det rörliga bildmediet oslagbart. Vi behöver låta minst 1% av statsbudgeten gå till kulturen där det rörliga bildmediet skall ha en betydande plats.”

Foto: Claudia Fried



DELA:

  

Maria Lantz, rektor Konstfack

“Ja, vårt land behöver 1% av våra allmänna medel för fri kultur. Varför?
Kulturens och konstens rum ska ses som våra gemensamma platser för utprovande, testande, fantiserande. Det är ytterst viktigt att de förblir fria, i händerna på utövarna och att de inte programmeras och styrs till sitt innehåll. Däremot ska alla konstnärer kunna ta ansvar för det de gör: Att på en scen säga ”jag ska döda dig din jävel” måste ha ett syfte – men poängen är att vissa saker kan sägas på en scen, men inte på gatan. Nyttan med konsten är just detta – att den kan gestalta den fria tankens utlöpare i konsten rum, såsom galleriet, konsthallen, filmen, romanen, musiken. Gränser mellan fantasier, gestaltningen av dessa och verkligheten är dock ständigt i kontakt. Här uppstår ibland förvirring och konflikt, vilket leder till debatt och utveckling, empati och till nya insikter. I en tid av stora etiska och miljömässiga utmaningar behöver vi detta mer än någonsin.”



DELA:

  

Sara Edström, ordf. KRO

“Jag drivs ju av den fasta övertygelsen att konst och kultur är absolut livsnödvändiga byggstenar i ett samhälle som vill vara fritt och öppensinnat och demokratiskt. I kulturen finns möjligheten att ställa frågor och vrida och vända på perspektiv utan att presentera några färdiga svar. Den som möts av kultur på en mer daglig basis övar upp en vana att se och reflektera och ifrågasätta. På så vis kanske människor blir lite mindre lättlurade när populistiska strömningar förespråkar en svartvit världsbild. Det är av största vikt för demokratin att politiker håller armlängds avstånd och att också politiker övar upp en vana att stå upp för konstens frihet även när det blåser snåla vindar.

Om jag framför allt pratar om bildkonstområdet så skulle ju en ökad kulturbudget i högre grad än i dag se till att ännu fler möts av konst i sin vardag. Jag vill inte att konsten ska vara något som bara de som redan har ett kulturellt kapital i ryggsäcken har tillgång till. Det är få som ifrågasätter barn och ungas rätt att uttrycka sig konstnärligt, men trots det måste vi ständigt kämpa för att bevara de estetiska ämnena i skolan t ex. Och för att fler unga ska hitta vägarna in i ett yrkesliv inom kulturen måste vi ju se till att detta yrkesliv är mänskligt hållbart med bra villkor.

Konstnärernas Riksorganisation arbetar för att konstnärernas inkomst av konstnärligt arbete ska öka. Vi anser det självklart att det som är bra för konstnärerna är bra för konsten. Vi kommer att fortsätta arbeta för att allt fler arrangörer och konstinstitutioner ska betala konstnärerna vettiga ersättningar för utfört arbete. Vi pushar på för att öka insikten om att konstnärligt arbete måste likställas med annat arbete. Att vi skakar av oss den gamla sega föreställningen om att det faktum att det är ett fritt konstnärligt skapande yrke liksom skulle kompensera de usla ekonomiska förutsättningarna.

En utökning av kulturbudgeten skulle helt enkelt stärka konstnärernas möjligheter att på ett mänskligt hållbart vis skapa mer och bättre konst som kommer än fler till del.”



DELA:

  

Stefan Hansen, VD Unga Klara

“Bygg bort bristen på den offentliga konsten genom ett miljonprogram för kulturgarantier! Politiken, skolan och kulturaktörer har ett enormt ansvar för att säkerställa att alla barn oavsett bakgrund tillgängliggörs konstupplevelser och eget skapande. FN:s konvention om barnets rättigheter slår fast alla barns rätt till kultur. I praktiken är den rätten avhängig hur väl vi vuxna axlar vårt ansvar att säkra denna rättighet.

Idag finns ett stort bortfall av missade möten med konsten och bildningen, där barns delaktighet ofta förutsätter den enskilde kulturintresserade lärare. Menar vi allvar när vi säger att kulturpolitiken skall möjliggöra högkvalitativ konst för alla barn oavsett boendeort och bakgrund, skulle en kulturbudget på 1% äntligen kunna på riktigt garantera en konstdistribution i form av kulturgarantier för varenda barn att ta del av kultur genom förskolan och skolan. Se där ett miljonprogram som på riktigt skulle bygga bort dagens ojämlikhet och orättvisa i tillgången till kultur för barn och unga!”

Foto: Johannes Tegnér



DELA:

  

Ingrid Fransson, VD/verksamhetsledare Bibu – scenkonstbiennal för barn och unga

“I Barnkonventionen står det bland annat att ”Barn har rätt till yttrandefrihet; att tänka, tycka och uttrycka sina åsikter, med respekt för andra personers rättigheter.” När nu Barnkonventionen blir lag i Sverige 2020, behöver vi också arbeta med de demokratiska frågorna som rör tillgången till konstupplevelser för alla barn och unga. Kultur är inte en kostnad utan en investering – en investering i att låta unga människor genom konsten få verktyg att uttrycka sina åsikter, känslor och tankar, att reflektera och analysera. Genom att höja kulturbudgeten till 1% ökar också möjligheten att kunna ge kunskap genom konst.”



DELA:

  

Lena Åberg Frisk, vd och konstnärlig ledare Uppsala Konsert & Kongress

“Kultur är en av samhällets viktigaste delar. Genom ett aktivt, tillgängligt och aktuellt kulturliv drivs vårt samhälle framåt. Värderingar blir ifrågasatta och växer sig starka, demokratin får själ genom konstnärliga uttryck, samhällets brister lyfts fram i ljus, kommenteras och får lösningar. Ett rikt och starkt kulturliv är inte en kostnad, det är en investering. För vårt samhälle, vår demokrati, vår samtid och vår framtid.”

Foto: Mehdi Bagherzadeh



DELA:

  

Mattias Brunn, Skådespelare/Dramatiker/Regissör, Konstnärlig ledare Folkteatern Gävleborg

“I en tid av motsägelsefulla strömningar och uttalanden blir ständigt konsten och kulturen det enklaste slagträt, det självklart utmålade parasiterande verksamheten som måste ses över alternativt skäras bort från samhällskroppen till fördel andra fält och utgifter. Att demokratin föddes som filosofisk och konstnärlig tanke känns främmande och långt borta, och följaktligen även
diskussionen kring vikten av ett aktivt och rikt kulturliv.

Konst och kultur ska inte relativiseras. Det ska aldrig bli vi mot dem eller icke lönsamt mot myten om den ständiga tillväxten. Den ska inte styras och renas till fördel för nationalistiska intressen. Konsten ska existera som vårt fria filosofiska, mänskliga, drömmande och kreativa jag, som ett kitt i våra medvetanden där vi inte kan uttrycka oss i mätbarhet eller i nyttoperspektiv.

Konsten ska stå i sin egen rätt och vara en plats där jag får förflytta min tanke och min känsla och ta mig till platser jag inte förväntar eller förberett mig på.

Ett rikt samhälle prioriterar människors behov av variation i uttryck, dialog, form och handling. En rik kultur spelar en roll i människan på ett sätt som aldrig ska underskattas, utan stärkas.”



DELA:

  

Anna Serner, VD Svenska Filminstitutet

“Ja, vårt land behöver 1% av våra allmänna medel för fri kultur. Varför?

Kultur, och framför allt – film – har en unik förmåga att gestalta livet i all dess skiftningar. Det kan hjälpa individer att förstå sig själva, men också att förstå varandra. För alla att kunna känna igen sig, och kunna spegla sig, måste kulturen och filmen spegla hela mänskligheten och alla perspektiv och nyanser. Sverige är ett delat land. Det finns klyftor mellan innerstad och förorter, mellan stad och landsbygd och mellan norr och söder. Vi är ett land som kämpar med att få ihop bilderna av Sverige, som inte är eller kan vara en enda bild, men som tillsammans lägger pusslet av vad det är att vara svensk och vad det är att vara människa. 1% till kulturen skulle skapa möjligheter att få fram nya berättarröster från hela Sverige. Som skulle kunna skapa berättelser för alla i Sverige, så som Sverige ser ut idag.”

Foto: Marie-Therese Karlberg



DELA:

  

Magnus Aspegren, vd för Riksteatern

”Riksteatern har en vision att nå ut med scenkonst för alla, överallt. Det är en vision som handlar om att demokratisera kulturen och göra den tillgänglig för hela Sverige – oavsett människors bostadsort, inkomst, yrke eller bakgrund. Förra året arrangerade över 200 föreningar 471 517 publika möten på länsteatrar, bygdegårdar, medborgarhus och gymnastiksalar. Även om det är bra så är vi inte nöjda. Vi har fortfarande en lång bit kvar för att nå alla överallt. För att kulturen ska fortsätta vara en kraft som stärker kritiskt tänkande och kreativitet så krävs resurser för att inkludera människor med olika erfarenheter.

1 procent till kulturen är en viktig förutsättning att närma sig 100 procent av befolkningen. En utökad kulturbudget kräver dock en tydlig plan för hur kulturen ska bli bättre på att nå fler. I tider av polarisering är det viktigare än nånsin att släppa in fler röster och berättelser både på, bakom och framför scenen.”

Foto: Maryam-Barari



DELA:

  

Siri Fagerudd, skådespelare

“Konst och kultur gör själen läskunnig. Det är ett grundläggande mänskligt behov.”

Foto: Agnes Johanna



DELA:

  

Albin Wiberg, konstnär, skribent, projektledare för Blackstad in residence samt BANK! Västervik Street Art Festival

“Vad fan får jag för pengarna? Frågan är högst relevant, i dag mer än på länge. Vi håller fullt medvetet på att rasera så mycket av det som byggts upp under efterkirgstiden i form av samförstånd, solidaritet, gemenskap och humanitär framåtanda att det gör ont bara man tänker på det. Och vad ersätter vi det med? Jo, segregation, utanförskap, fientlighet, avståndstagande. Närmande mot fjärmande, progression mot regression. Man försöker få oss att tro att nationalism, militär upprustning och polisiär doping är lösningen på problemen –  till ett mycket högt pris både socialt och ekonomiskt dessutom. Det allra djupast tragiska är att folket i land efter land köpt grisen, av ren lättja.
Är en omfattande satsning på kulturen lösningen på problemet? Ja, det är det faktiskt. För inget öppnar ögon, bygger broar, skapar mening och berikar som kultur. Och inget ger så mycket tillbaka per satsad krona.
I dagsläget handlar skattefinansierade kultursatsningar i allt för stor utsträckning om en slags alibiverksamhet, som konserverar snarare än utvecklar och engagerar. Den fria kulturen måste få större spelrum, ökade anslag och verka där den gör som allra störst nytta, i spelrummet mellan viktigt och oviktigt, pretentiöst och opretentiöst, men alltid tankeväckande, alltid ifrågasättande, alltid fritt från politiska pekpinnar. Kompetensen finns redan där, och viljan, och jag tror bergfast att även framtiden finns där.
En procent är en bra början, men lek med tanken på vad kulturen skulle kunna åstadkomma med samma anslag som t ex försvaret, och vad det skulle generera i form av välmående, inkluderande, kreativitet, integration, innovation samt kulturell och ekonomisk tillväxt. Ge det en mandatperiod, det har vi råd med. Så får vi se vad fan vi får för pengarna.”



DELA:

  

Arazo Arif, poet och journalist

“Vi ska satsa på kulturen eftersom Sverige är ett land med sprudlande konstnärlig aktivitet, vilket är något vi bör ta vara på. Det politiska läget är på såväl nationell som internationell nivå spänt, osäkrat. Därför är stöd till kulturell verksamhet viktigare än någonsin. Kulturarbete bygger broar, främjar känslan av gemenskap, och tillåter människor att växa, mer kravfritt än i något annat sammanhang. Kulturen måste stöttas för att den ska göras mer tillgänglig för alla i Sverige att kunna ta del av. Det får inte bli mer svåråtkomligt att arbeta med kultur än det redan är. Och ett tillskott till kulturbudgeten gör just det: tillgängliggör konsten och kulturen så att den kan förbli något för alla.”

Foto: Maël Coillard



DELA:

  

Susanne Rydén, VD Musik i Syd

“Varför är det så svårt att se en satsning på kultur som en investering istället för en kostnad?

Vilken ingång man än väljer lyser kulturens kraft och påverkan på vårt samhälle stark – som tillväxtfaktor, som hälsofrämjare, som en avgörande del för inlärning – men allra starkast i sin egen kraft.

Kulturen – konsten, är det som hjälper oss att lyfta blicken och se sammanhang, det är den som bygger broar och skapar sammanhållning, som stimulerar kreativiteten och hjälper oss att finna nya lösningar.

När FN:s barnkonvention blir lag den 1 januari 2020, fastställs vår skyldighet att främja barns rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet, just för att barn ska få växa. Så med 1% satsar jag på barnen och bygger ett kreativt och inkluderande samhälle där kulturens närvaro genomsyrar hela skolgången, från förskola till universitet.

Samtidigt låter jag förutsättningarna mellan landsbygd och i städer utjämnas, så att nära och starka upplevelser får stärka samförståndet och demokratin.”



DELA:

  

Simone Schmid, SCHMIDprojects, Arts & Cultural Management + initiativtagare till FLING

“Kultur är ett intellektuellt, emotionellt och kreativt andningsrum.

Medan vi stressar med att navigera genom djungeln av budskap som vill styra vårt beteende så erbjuder kultur ett utrymme för oss att stanna upp, tänka och vända på perspektiv. Här får vi tycka vad vi vill och känna hur vi mår. Det finns en kravlös frihet i kulturen som inte finns någon annanstans i våra uppstyrda liv.

Kulturen är en plats för skrikande glädje och djupaste sorg, för mörka tankar lika mycket som för gränslöst hopp. Den har samma stora register som vår mänskliga själ, och det finns inget annat uttryck som har förmågan att spegla människan i sin helhet lika väl.

Kulturen är samtidigt ett laboratorium där vi kan reflektera och diskutera den värdegrund vårt samhälle vilar på. Där vi kan testa idéer i ett skyddat rum och tänka kring samhällsutveckling utanför realpolitiken. Eller också tänka helt utanför våra vardagliga ramar. Att ha ett sådant rum till förfogande är en förutsättning för att det demokratiska samhället ska fungera, må bra och utvecklas långsiktigt.

Kulturen har alltså på flera nivåer en identitetsgrundande förmåga, många gånger utan att vi medvetet reflekterar över den, eftersom vi tar det för givet att kultur finns.

Men så är det inte. Kultur kostar. Och vi måste vara villiga att betala.

Det räcker inte med offentliga medel för att finansiera en stark kultursektor, det krävs fler intäktskällor för att kulturens ställning kan vara stark och oberoende. Men staten kan sända en viktig signal och sätta kulturen på kartan, för sin egen och alla vårs skull. Kultursektorn har varit dålig på att räkna på och kommunicera de värden den skapar. Jag är dock helt övertygad att satsningar på kultur betalar tillbaka mångdubbelt. Samhället krisar i många olika avseenden och kulturen har potentialen att agera socialt kitt som bidrar till att kommunicera, interagera, och att lösa problem.

Så se potentialen! Den är bra mycket mer värd än 1%!”



DELA:

  

Claes Borgström, advokat, delägare September Advokatbyrå

“Människan är den enda art på jorden som kan beskriva livet i bilder, i texter, i musik eller
andra kulturella uttrycksformer. Det har hon gjort sedan urminnes tid. I de kulturella
uttrycksformerna ryms inte endast beskrivningar av dagsläget på jorden utan också historiska
återblickar, analyser av vad som orsakat den för tillfället rådande situationen och visioner om
förändring och utveckling av människans villkor.

Kulturen är genom sin obegränsade potential att skildra alla livets områden – realistiskt och
orealistiskt, intellektuellt och känslofyllt – det mest betydelsefulla och värdefulla människan
skapat och skapar.

Den som skapar kultur har en stark känsla av att delta i livet, mottagaren för det kulturella
budskapet träffas av en sällsam existentiell upplevelse. Genom sin kraft har kulturen alltid
påverkat människans livsvillkor, inte sällan bevarande, ibland till det sämre. Men framför allt
bidrar kulturen till att skapa förutsättningar för bättre livsvillkor för alla människor.

Därför ska vi satsa på kulturen.”



DELA:

  

Anusha C Andersson, Verksamhetsledare Historieberättarna

“I mitt arbete möter jag barn och unga som utifrån sina egen nyfikenhet utforskar kulturens intryck och uttryck. Unga som deltar i alla kostnadsfria aktiviteter de kommer i kontakt med. Unga som testar och experimenterar. Unga som utgår ifrån sitt kulturintresse när de söker utbildningar och jobb. Jag tänker på den unga personen som nyligen flytt till Sverige och som hade svårt att sitta still, men som kunde berätta genom rörelse. Under en promenad kom berättelsen om saknaden efter en mammas slutna ögonlock.

Den fria och obundna kulturen fungerar som mötesplats och språngbräda ut och in i samhället. Kultur ökar allmänbildningen, språklig förståelse, perspektiv samt förståelsen inför sig själv och varandra. Jag vill att kulturverksamhet ska vara en allmän tillgång och inte bli till ett privilegium som enbart kommer vissa till del. Jag vill att de som ofrivilligt står utanför kulturens sfär ska få möjlighet att delta, det skulle inte bara gagna dem utan kultursektorn i stort.

Diskussion är viktigt och en förutsättning för förändring men parallellt måste också ett praktiskt och handfast arbete ske för en mer inkluderande kultursektor. Låt förändringsarbetet bli märkbart när budget sätts. Skriv in tydliga mål i verksamhetsplanen som genomsyrar verksamheten. Rekrytera in den kunskap och erfarenhet som behövs. Det går.

Låt oss öka möjligheten för alla människor att forma sina liv, det gynnar individen såväl som samhället i stort. Öka kulturbudgeten till 1 %.”

Foto: Nina Varumo



DELA:

  

Vendela Ragnarsson, Vendela Ragnarsson AB

“För några år sedan uttryckte Sveriges tidigare kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att hon inte gillade ordet kultur. ”Det leder tankarna till symfoniorkestrar och sådant som alla kanske inte är intresserade av.” Hon har absolut rätt, alla uppskattar inte ”kultur”. Ni känner säkert alla den kulturföraktande typen, de som förnöjt konstaterar att ”man måste välja det som är väsentligt”, när de bortprioriterar kulturdelen i morgontidningen. Att ägna mer tid än nödvändigt åt flum som modern dans, experimentteater och poesikvällar, tack men nej tack, detta lämnas gladeligen till PK-maffian, eller kulturtanter i största allmänhet.

Lena Adelsohns ungdomsförbund MUF föreslog förra året att det statliga kulturstödet bör avvecklas – med den intressanta förklaringen ”att kultur är ett överklassintresse”. MUF missar tyvärr hela syftet med varför staten bör stödja kulturen – nämligen för att motverka att det blir just ett intresse för överklassen. Idén om konst för konstens skull, har aldrig känts mer avlägsen.

Kanske har man råd att raljera om kultur och förminska dess värde, om man har matats med det sedan barnsben. Kulturellt kapital går ju som bekant i arv. Att ha vuxit upp med Carl Malmsten i hemmet, Hjalmar Söderberg i bokhyllan, och Povel Ramels visor runt Midsommarbordet gör att du vant kan navigera i ett samhälle som definieras av kulturella koder. Kultur berör, engagerar människor och är det närmaste vi kan komma ett kitt i samhället. Tänk därför på den värld som öppnas för barn som får se sin första teaterföreställning i skolan via Riksteatern, lånar hem sina första Harry Potter-böcker från Bokbussen, eller spela sitt första instrument via den kommunala musikskolan. Vi måste fortsätta ge alla barn chans att berika sina liv med kultur, och sträva efter att kultur aldrig ska vara en fråga om klass, eller vilket hem du har vuxit upp i. Därför är det en självklarhet för mig att stötta ett kulturstöd på 1%.”



DELA:

  

Ida Östensson, Ordförande jämlikhetsstiftelsen Make Equal och medgrundare till samtyckesrörelsen Fatta

“Som jämlikhetsexpert som grundat både jämlikhetsstiftelsen Make Equal och samtyckesrörelsen FATTA är det för mig tydligt hur viktig kulturen är för alla de frågor vi jobbar med: jämställdhet, jämlikhet, inkludering, mångfald, integration, sexualundervisning, samtycke, maskulinitet, näthat – you name it. I frågor som vi jobbar med pratas det allt för oftast om vikten av säkerhet, trygghet och hårdare straff. Saker som behöver sättas in när vi inte lyckats med de främjande och förebyggande åtgärderna helt enkelt. Och då är det för mig en orimlig ekvation att vi inte oftare hör “Vi måste satsa på det främjande och förebyggande arbetet: som kultur, mötesplatser och utbildning” – för att nämna tre saker. Det är även de gånger vi använt kultur som verktyg som vi lyckats nå ut allra bredast och skapat störst förändring.”

Foto: Anna Hugosson



DELA:

  

Nina Rung, kriminolog och barnrättsexpert

“Kultur kan på olika vis hantera, kommentera och utbilda i svåra samhällsfrågor som våld, övergrepp och skadliga normer på sätt som gör att det blir tillgängligt för många fler. Och dessutom nå många som inte annars alls skulle nås av budskapet! Ett exempel är hur en dokumentär om en mans våld mot en kvinna kan få sån genomslagskraft att fler engageras i frågan än 15 års statliga utredningar lyckats med.”



DELA:

  

Iwona Preis, VD Intercult

“Med 1% till kulturen kan vi i Sverige bidra mer till att bygga en humanistisk vision av Europa, som välkomnar kulturutbyten, frihet för konstnärer, mångfald av utryck, öppenhet och respekt för andra människor över alla gränser!”



DELA:

  

Mirja Palo, sångerska och musiker

“Kultur är för mig att odla själen och att finna mening i tillvaron.
Ett ständigt sökande efter svar som ger upphov till nya frågor, en konstant längtan efter att lära mig mer, förfina och förbättra. Kulturen hjälper mig att bli mer närvarande, att formulera det som annars inte kan formuleras, att möta det som är svårt och att bygga broar mellan människor. Kulturen har fått mig att ständigt ifrågasätta, utforska, förstå och förlåta. Kulturen har gett mig en uppgift och ett syfte, ett mål och en mening. Kulturen har tröstat mig i stunder av sorg och den har skrattat med mig då livet varit glatt. Den har sett skammen i vitögat och den har motat bort ondskan. Kulturen har räddat mitt liv och den har fått mig att fortsätta kämpa och aldrig ge upp. Den har gett mig ett språk och uttryck att kommunicera och uttrycka mig med. Jag önskar att alla människor har rätt till att få utveckla sin kultur och odla sina själar till att bli så vackra och fulländade som den dag vi föds. En utökad kulturbudget skulle innebära mer möjligheter. För mig är det den enda rätta vägen till fred, frihet och alla människors lika värde”



DELA:

  

Aleksa Lundberg, skådespelare och journalist

“Kultur kan vara många saker. Ett sätt att leva eller fungera på, scenkonst, film, teater, ljud, bild och så vidare. Kulturen är inte alltid greppbar eller specifik. Om en jämför med politikens och nyhetsjournalistikens ofta fasta strukturer —så kan kulturens dito beskrivas som formbara, suddiga, flertydiga och i vissa fall motsägelsefulla.

Därför kan kulturen också vara svår att värdera efter traditionella, fasta ekonomiska ramar. Värdet av kultur i alla dess former kan aldrig förstås utifrån kommersens regler, där högt publiktryck tillåts agera skiljelinje mellan ”vinnare” och ”förlorare”. En sådan kultur kommer aldrig kunna vara något annat än konformativ och i händerna på rådande samhällstrender eller godtyckliga nycker. Det i sig kan vara en kvalitet, men kultur i sin breda bemärkelse är det inte.

För att kulturen ska kunna slå rot och blomstra i all sin prakt behövs offentlig finansiering. Det smala, experimentella, ogreppbara, provocerande, äckliga eller nattsvarta står sällan på egna ben från dag ett, men det betyder inte att dessa variabler av mänskligt liv är onödiga. Möjligtvis oönskade, men det är en helt annan sak. De finns och förtjänar att utforskas —om än tack vare konstgjord andning.”

Foto: Casia Bromberg



DELA:

  

Bahar Pars, skådespelare och regissör

“Min egen känsla av livet kulturen och kreativitet hjälpte mig att nå bortom mig själv. För att hjärnan ska utvecklas behöver vi tänka nya tankar, så att nya spår skapas och nätverket byggs ut och blir större.

Vi skrattar – och hjärnan njuter. Vi har just upptäckt ett nytt slut, en ny lösning eller
ett annorlunda svar – och blivit lite smartare. Det är kultur och det är samhällets grundpelare.”



DELA:

  

Eric Sjöström, styrelseordförande, Stiftelsen El Sistema Sverige

“Att det finns orättvisa och snedfördelning inom kulturens värld är uppenbart. Det finns de som utövar och tar tar del av kulturutbudet och så finns det de finns som står utanför. Beroende på vanor, geografi, uppväxtförhållanden, ekonomi och en mängd andra faktorer tar vi olika del av utbudet på muséer, teatrar, bibliotek och konserthus.

Tillgången till berättelser, musik och bilder kan inte överskattas. Genom att vi människor växer med gemensamma nämnare, referenser och samlingspunkter som vidgar våra perspektiv får vi ett inkluderande och därmed starkare samhälle.

Samhället har ett stort ansvar för allas möjlighet att får uttrycka sig själva och att känna igen sig i berättelser och bilder. Då behövs det skjutas till mer pengar. Besparingskrav och nedskärningar inom kulturområdet blir ett slag inte bara mot enskilda, utan mot samhället i stort.

Sverige har nu chans att bli en stark förebild vad gäller synen på kultur. Att staten investerar åtminstone 1% av budgeten i kulturområdet skulle vara en ren investering i konsten att vara människa. Den investeringen gör skillnad.”

Foto: Lisa Thanner



DELA:

  

Sofia Dahlquist, konsult inom pedagogik och museer, driver Sofiapedagog

“Jag vill lyfta idéen om fri pedagogik på museer. Vi har nu fri entré på många museer – vilket i sig är jättebra. Men för mig rimmar det illa att många museer är gratis för vuxna men att skolan måste betala för att besöka museet och träffa en museipedagog. Via skolan kan museerna möta alla barn – även de som aldrig skulle besöka museerna på sin fritid – fri entré eller inte. 1% till kulturen skulle skapa möjligheter för museerna att införa fri pedagogik och gratis skolbesök med museipedagog. På så sätt skulle fler barn få uppleva museernas fantastiska innehåll.”



DELA:

  

Petter Kukacka, designer, PJADAD

“Kulturverksamhet är den enda samhällskraft som som verkar utanför de ekonomiska intressena. Kultur är motsatsen till lögnen och statistiken. Kultur får oss att känna, fördjupa, berikas och åtminstone hoppas på att något är större. Kultur visar inte vägen, men inspirerar oss till att ta omvägar. 1% är ett slag i ansiktet, det är alldeles för lite.”



DELA:

  

Simon Norrthon, Skådespelare och förbundsordförande Teaterförbundet för scen och film

“Konsten och kulturen utmanar vårt tänkande samtidigt som det definierar och utvecklar våra samhällen. Det är den arena där vi kan drömma vakna, sträcka ut oss helt och fullt och där vi kan möta varandra på djupet, utan rädsla.

Att investera i ett dynamiskt kulturliv är att satsa på innovation, samarbete och inkludering. Men det innebär också ett långsiktigt åtagande för att en professionell scen- och filmkonst ska förbli en integrerad del av det offentliga samtalet.”



DELA:

  

Stina Nilss, kulturarbetare och aktivist, Textival, RFSL Sjuhärad, queer*bygd

“I arbetet med att arbeta brett, intersektionellt, med mänskliga rättigheter – ja där om något behöv fler berättelser, fler konstformer och mer kultur. Vi möter hot och hat, och vi dras med motgångar som känns lite omöjliga att greppa. 2019 och den högerextrema mobiliseringen, som bland annat vill krossa oss som inte till hör det cisheteronormativa, växer. Bilden av vad landsbygder kan vara är snäv, utrymmena för samtal och platserna för normbrytare blir färre.
Jag ser konsten som vägen framåt, som ett av de medel som kan nyttjas för att lyfta alla berättelser som behöver lyftas. Och jag ser konsten och kulturen som det som behöver fortsätta finnas, enbart för att den finns och är, för att den i sitt varande bråkar med blickar och bilder och riktningar. För att demokratin behöver pratas om och gestaltas, olika liv som stökar med olika normer behöver ges utrymme, mänskliga rättigheter kan inte ses som självklara – trots att de är självklara. Där behövs mer poesi och fler sceniska dialoger. Därför behövs konsten och kulturen, kanske nu mer än någonsin.”



DELA:

  

Karin Adelsköld, komiker, författare och instruktör i Dans för Psykisk hälsa

“Det går inte att prata om allt. Ibland måste vi uppleva för att förstå, få läka och komma vidare. Vi har pratat och pratat och pratat om stressen som förgör våra yngre och gör att våra äldre inte får chans att åldras.

Det är dags att uppleva. Standup mot stress. Dans mot depression. Teater mot trauma.

I dagens samhälle är kultur viktigare än nånsin. Och ändå mer marginaliserat än nånsin. Forskningen visar tydligt att kulturupplevelser minskar depressioner och lugnar de som är stressade utmattade. Ger våra trötta hjärnor en läkande paus från intryck och prestation.

För mig är det självklart att 1% bör gå till kulturen. För din skull, för min skull, för allas skull.”

Foto: Nina Fridell



DELA:

  

Vilhelm Blomgren, skådespelare

“Vi borde satsa på kulturen för den bidrar till ett mer öppet och fredligt samhälle. Kulturen kan vara helt avgörande för en ung person. Det finns så många berättelser om det. Det kan handla om att en person som annars skulle utrycka sina känslor via exempelvis våld, plötsligt hamnar i ett sammanhang där hen får utlopp för känslorna via ett kulturutövande. Skådespela, sjunga eller spela gitarr. En person som kanske går i väldigt mörka tankar kan plötslig höra en text där allt plötsligt faller på plats. En låttext kan vara mer helande än en stor burk piller. Jag vågar påstå att kultur kan vara direkt livsviktigt.”



DELA:

  

Mira Helenius Martinsson, Tillträdande VD / Konstnärlig ledare Skånes Dansteater

“Jag är helt övertygad av att alla borde få dansa. Dansen ökar kunskapen om kroppen, om dess mekanismer, styrkor och svagheter. Jag vågar påstå att samhället såg annorlunda ut om intresset för rörelsen, rörligheten och kroppskännedomen tilläts ta plats i livet ut. Alla borde kunna forska på sin identitet, kreativitet, hitta sin egen konstnärliga röst och ha den demokratiska rätten att uttrycka sig själv. Dansen är en urkraft som finns i vår DNA.

Dansens infrastruktur är fortfarande svag. Det saknas helt enkelt resurser, tillfällen och kunskap. Vi behöver tillsammans arbeta för att öka finansieringen, vilket i sin tur skapar fler möjligheter, möten och upplevelser. Allt för ett hållbart samhälle samt konstformens och individernas utveckling.

Mer dans åt folket!”

Foto: David Thibel



DELA:

  

Karolina Modig, redaktör ICON Magazine, författare och skriver om konst för bl.a SvD och Konstnären

“Efter att under några år ha studerat forskning kring hur framför allt bild- och formkonst påverkar såväl individer som samhälle och näringsliv, tycks det märkligt att kulturbudgeten inte redan ligger på minst 1 procent. Att musik är nära kopplat till exempelvis matematisk utveckling är sedan länge känt, men forskning visar på kulturens effekter inom fler områden än så.

Att utsättas för bild- och formkonst på olika sätt kan bland annat få barn och unga att stärka sin förmåga till tolkning och kritiskt tänkande, ha positiv effekt på dementas minne, utveckla vår kreativa förmåga och få såväl individer som företag/organisationer att tänka nytt.

Konst/kultur bidrar till stärkt känsla av identitet och tillhörighet och bygger samhällsekonomi både på direkta och indirekta plan. I ett samhälle där otrygghet och upplevt utanförskap är en politisk angelägenhet, och som redan idag skriker efter innovationskraft och nytänkande, är dessa förmågor och utvecklingspotential oumbärliga. Konstnärligt skapande är en grund till kreativitet och innovation och ett samhälle där konst får utrymme bidrar till ökat eget skapande. Att ställa kultursatsningar mot satsningar på exempelvis utbildning, sjukvård, tillväxt eller trygghet kommer aldrig att vara en argumentation som håller, eftersom kulturen påverkar och måste vara del av alla dessa områden. Kultur är grundläggande för samhällsutvecklingen och bör alltid vara en högprioriterad del av de politiska satsningarna.”



DELA:

  

Py Huss-Wallin, frilansande skådespelare och regissör

“Ett samhälle utan konst är fullkomligt meningslöst. 

En plats utan konst och kulturyttringar är en död plats. 

Ett folk som inte får inta och utöva kultur är ett dött folk. 

De fria tankarna och fantasin som konsten frammanar är nerven och pulsen i livet.

Det vill säga – det behövs inte mindre kultur – DET BEHÖVS MER!”



DELA:

  

Staffan Julén, dokumentärfilmare och forskare på Institutet för Framtidsstudier, medgrundare av Rikstolvan Konst

“Det pågår ett kulturkrig idag som jag tror vi bara sett början av. Ett kulturkrig som, om vi inte bjuder motstånd, i värsta fall riskerar att rasera det moraliska fundament om alla likas värde som vi vant oss att ta för givet. Berättandet är inte längre förbehållet, teatern, litteraturen, konsten och filmen. Kampen om berättelsen med stort B har idag blivit en helt grundläggande del av politiken, populismen, reklam och marknadsföring.

I den nysa avslutade kampanjen för EU-valet blev denna kamp om berättelsen tydligare än någonsin. Vår historia och framtid målades i de märkligaste färger och oheliga paletter: SD skrek i brunt och rött ut en trollfabricerad berättelse om socialdemokraternas bruna historia, moderaterna, som nu definitivt övergivit titeln som Sveriges enda Arbetarparti, målade slogans i rosa och ljusgröna färger som får mig att tänka Orwells 1984 – Frihet är slaveriOkunnighet är styrka och det skrämmande aktuella citatet Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden.

Idag är begrepp som Fake news och faktaresistens en realitet som alla måste förhålla sig till. Samtidigt lobbar starka krafter inom t.ex. moderaterna för att skrota public service och privatisera biblioteken.

I detta läge skulle en ökning av kulturbudgeten till 1% kunna utgöra ett vaccin mot högerpopulism och krafter som vill relativisera sanningen och sortera landets invånare i vi och dom. Ett motmedel mot den normalisering vi ser omkring oss av en inhuman människosyn med t.ex. tiggeriförbud eller som i Italien där man vill straffa människor som hjälper flyktingar i nöd med miljonböter. För ett starkt kulturliv som står fritt från makten, som representerar hela landet, kultur som kan ge oss nya oanade och skeva perspektiv och verktyg att förstå vår komplexa samtid. För en kultur som kan återta den idag bortträngda berättelsen om vårt gemensamma. Om samhällsbygget. Berättelsen om bibliotek, kulturskola till alla barn, utbildning på lika villkor men också om ett fritt samhälle med yttrande, tryckfrihet och konstnärlig frihet.  Det är ett billigt pris för att mota det växande förvirrade muller som blandar begrepp som ”veklighetens folk”, ”urartad konst”, ”slut på menskonst” men som även kräver att kultur skall vara skall vara mätbar och lönsam eller stå i nationella självförhärligandets tjänst

Det är för att möta dessa mörka moln som tornar upp sig i horisonten jag menar att vi måste satsa ännu mer på kulturen.”

Foto: Pelle Seth



DELA:

  

Zara Kjellner, författare

“Utan cash dör kulturen. Det är sant! Kulturen måste ha råd att göra trams och stordåd om vartannat. Som en schizofren ska den leda oss fel och sedan rätt. Kulturen måste ha råd att virra runt och gå vilse, att stå och vråla och sedan vara helt knäpptyst. Alla dessa vimsiga upptåg ska vi finansiera, desto vimsigare desto bättre! Lämnar vi kulturen åt marknaden sitter vi snart i en folktom galleria medan en hurtig entreprenör står på scen och berättar för oss om hur ”kreativitet” bäst kan användas för att maximera vinst. Kultur handlar inte om vinst utan om förlust, kulturen är den livsviktiga avgrund i vilken människan kan tappa bort sig själv och sedan återuppfinnas som en annan.”

Foto: Astrid Grelz



DELA:

  

Mats Söderlund, poet och författare

“Ett öre per krona. Tio kvadratmeter golv per tusen i det nybyggda sjukhuset. En värnpliktig längst bak i ledet av hundra andra. Var hundrade meter motorväg. Regeringsformen lovar oss kulturell välfärd också. Så vad får en godnattsaga kosta som väcker drömmar bakom tusentals slutna barnögon? En sång som sjungs på hundra olika språk? Några svettiga danssteg nära en annan människa? Konstverket som bara hänger där och väntar på att den rätte ska passera. Det kanske är du? Vad heter din favoritpoet? Vilken teveserie ser du fram emot hela dagen? Ett öre per krona – den bärande balken i konsthallen du besöker en gång i livet. Stipendiet till regissören som får sitt genombrott med din favoritfilm. Kompositörens arbetsro, när hen lyssnar efter en ton i tillvaron som skall förändra ditt liv.”

Foto: Caroline Andersson



DELA:

  

Kristin Amparo, låtskrivare och artist

“Jag tror på människan – För jag tror på mig själv.

Tillsammans bär vi på exakt den kunskap som krävs för att just vårt samhälle ska fungera.

Ett samhälle är alla vi som bor på samma yta. För att få ett fungerande samhälle måste samtliga dela fungera. Alltså, om vi vill ha ett gott, bra, varmt samhälles så måste vi se till att alla som bor här mår bra, har det gott och känner värme. Ända in i själen.

Vi är alla helt unika. Därför krävs det att vi alla letar upp vad som får just mig att må bra, leva gott och känna värme.

Vilka är mina behov?
Vem är jag i detta samhälle?
Vad vill jag under denna livstid?

(Och tusen frågor till som bara du hör.)

Jag tror att om vi ställer oss frågorna, så hittar vi svaren inom oss själva.
Vi bär nycklarna inom oss.

Sången och musiken har varit mitt sätt att våga ställa dessa existentiella frågor och jag har fått svar. Min väg är min egen. Den är väldigt spännande och vilken otrolig smärta och glädje det ger mig att gå just min egen väg.

Målet att bli den bästa versionen av mig själv är inte för att nå ekonomisk eller social status, utan för att kunna ge så mycket gott jag kan till mig själv, världen och människorna runt omkring mig, den korta tid jag har här på jorden.

Musiken, litteraturen, konstverken, skulpturerna, sagorna, arkitekturen, allt detta är vår chans att ta del av andra människors sätt att se på världen.
Att ta del av andra människors frågor och svar.
Vilken enorm skattkista.
Jag tror att det är så vi växer. Genom att lyssna inåt och utåt.
Att fråga och reflektera, filosofera och att bara vara.

För mig är det kristallklart.
Min sång är vägen mellan min själ, mitt hjärta och min hjärnan.
Min sång är kopplad med alltet.
Och jag ser att konsten är vägen till en djupare förståelse och en väg till helning för hela vårt samhälle.

Hur kan jag vara så säker?
Sången har räddat mitt och mångas liv.”



DELA:

  

Osiel Ibáñez, utvecklingsstrateg, Stockholms konstnärliga högskola

”Som barn ingick jag i musik-och dansgruppen ”Victor Jaras barn” som övade i en kyrkolokal i stockholmsförorten Bergshamra en gång i veckan. Våra lärare, under ledning av Mariela Ferreira, var del av en avantgardisk kulturkrets som ägnat sig åt forskning, kompilering och därmed räddat traditioner och sånger från att glömmas bort i ett feodalt Chile som var i omvandling. Vissa av oss var barn till försvunna föräldrar, eller barn till föräldrar som passerat Chiles många tortyrcentra. Kanske fanns det en tanke kring rehabilitering, i vilket fall blev Victor Jaras öde naturligt för oss och i pauserna diskuterade vi huruvida Victors händer hade huggits av eller krossats, och exakt hur många kulor han blivit mördad med.

Där någonstans grundades mitt intresse för kultur. Jag fick inte bara med mig kunskap och skicklighet i cuecas eller resfalosas, vilket i Sverige ungefär skulle motsvara avancerade kunskaper i hambo eller polska, utan jag förstod också att sång, teater och dans kunde vara ett fritidsintresse, del av ens identitet och leda till unika möten med publik. Den politiska betydelsen i att vi bar namnet av en avrättad nationalskald tror jag inte att vi tänkte på. För oss var han bara ”Victor”, en folkkär musiker och teaterregissör som vissa i gruppen hade känt, och som blivit mördad av militärer. Vi förstod inte heller att han skulle bli en symbol för priset en kulturarbetare kan riskera att få betala under fascistiskt förtryck, i Victor Jaras fall fyra dagars tortyr och 44 skott i kroppen.

Med ”Victor Jaras barn” som exempel menar jag att dagens samhällsinstanser borde dra större nytta av konstens relevans för sociala och hälsofrämjande områden. Genom en generell uppgradering och integrering av kulturen skulle samtliga bildnings -och utvecklingsområden i Sverige kunna stärkas. Samtidigt bör man erkänna utmaningarna med att mäta kulturens värde – hur mäter man mänsklighet? Hur mäter man hopp?

En variabel som lyser klart är att Victors sånger har översatts över hela världen och fortsätter att tolkas än idag.

Canto que ha sido valiente, siempre será canción nueva
Modig sång, kommer för alltid att vara tidsenlig sång

Citat av Victor Jara från låten Manifiesto.”

Foto: Danish Saroee



DELA:

  

Ninos Josef, chefredaktör på Kultwatch, dansare och skådespelare

“Det vi idag bevittnar är att det kulturpolitiska klimatet står still. När kulturinvesteringar benämns som bidrag och populistiska krafter plötsligt anförtror sig kulturen går respekten för det kulturella kretsloppet förlorat och dess samhälleliga påverkan hamnar i skuggan. Det är viktigt att tala klarspråk om hur kulturen är essentiell i vårt välfärdssystem där den bidrar till ekonomiska näringar, verkar i utbildande syfte för civilsamhället och är en ledande faktor för säkerställande av vår demokrati. Vi måste därför stå upp för att dess värde aldrig kompromissas och kräva en ökad investering för att hålla det kulturella kretsloppet vid liv.

Vidare handlar det om en rättvis och jämlik fördelning i planeringen av denna investering för att berika sektorn med nya erfarenheter långt bortom det traditionella och bygga ut strukturen av det kulturella kretsloppet till ett mer inkluderande sådant. Den homogena kultursektorn, vilken är ett resultat av systematiskt orättvis resursfördelning, är idag i behov av att marginaliserade perspektiv lyfts fram och prioriteras för att den fortsatt ska ligga som ett föredöme i framkant av samhällsutvecklingen.”

Foto: Dramaten/Sören Vilks



DELA:

  

Jonna Bornemark, professor i filosofi, Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola

”Kulturen är inte ett samhälles grädde på moset, det är själva tallriken samhället ligger på.”



DELA:

  

Minna Krook, Konstnärlig ledare Minna Krook Dans

“Kulturen inspirerar oss att fortsätta leva och försöka. Den hjälper oss att förstå vilka vi är och förstå vår omvärld.
Jag turnerar mycket i glesbygd, möter en stor längtan efter mer kultur. Med 1% kulturbudget skulle fler människor i vårt land nås av kultur.”

Foto: Micke Sandström



DELA:

  

Isak Bergström, folkmusiker, projektledare, debattör & aktivist

“Utan att låsa fast kulturs värde och mening vid något specifikt syfte eller nytta är det utan tvekan så att kultur har möjligheten att göra människor friare, öppnare och rikare i sig själva och i sin samvaro med sina medmänniskor och i den värld vi lever i. Exakt vilka sådana konkreta värden det i slutändan ger att vi rent ekonomiskt investerar i kulturen är och förblir omätbart. Men om vi INTE vågar eller förmår satsa på kulturen kan vi dock vara säkra på att förutsättningarna för allt från människors tillfredsställelse, självinsikt, motstånd mot all form av rasism, fascism och intolerans försämras. För varje krona vi inte i hela Sverige och för alla människor investerar i fria, levande och inkluderande kulturuttryck och utövare, så har vi lämnat mer spelrum för inskränktheten, intoleransen och hatet. Kulturen behöver större och bättre möjligheter jämfört med idag att bli en del av fler människors vardag. Låt 1% bli en miniminorm för kulturens del av statsbudgeten!”



DELA:

  

Sara Lönnroth, Verksamhetsledare Transit Kulturinkubator

“Tillsammans har vi beslutat att samhället behöver konst och kultur. Därför avsätter såväl riksdagen som regioner och kommuner skattemedel för det.

Trots detta är det framför allt yrkeskonstnärerna, inom alla discipliner, som finansierar stor del av den konst och kultur vi medborgare möter i samhället. Olikt många andra yrkesgrupper så får de alltför sällan ersättning för hela det arbete som krävs för att ett verk ska bli till, från idé till produktion av det slutliga verket. Resultatet blir att yrkeskonstnärerna, som ofta har lång och krävande eftergymnasial utbildning, faktiskt arbetar gratis för att du och jag ska få uppleva konst och kultur.

Konst och kultur är en förutsättning för utveckling av ett demokratiskt och inkluderande samhälle. Yrkeskonstnärer är en förutsättning för att konst och kultur ska finnas i samhället. Därför är det inte rimligt att de inte får full ersättning för sitt yrkesutövande.

1% till konst och kultur ger rimligare yrkesförutsättningar för konstnärerna. Det skulle även sänka trösklarna för vilka som har möjlighet att välja detta yrke och i förlängningen skulle vi få ett mer diversifierat konst- och kulturutbud, som stärker samhällsutvecklingen ännu mer.”

Foto: Binyam Berhane



DELA:

  

Merit Hemmingson, organist

“Jag säger bara EN sak: MUSIKENS KRAFT”



DELA:

  

Sarah Riedel, artist

“För mig är kultur navet i ett välfungerande samhälle. Kultur får oss att tänka, utmanar vår fantasi, får oss att upptäcka nya aspekter i livet och hjälper oss att leva oss in i andra människors livsöden. Genom att få ta del av konst och kultur utvecklar vi vår empati, vår förståelse för världen och människors olikheter samt likheter. Kultur är inget som vi ytligt och objektivt kan mäta och stapla i diagram, utan tvärtom är kultur en mycket viktig källa till djupa, subjektiva insikter som skapar ett genuint engagemang, som är lika med samhällsdeltagande och demokrati.”

Foto: Ida Borg



DELA:

  

Jan Nordwall, generalsekreterare Sveriges Hembygdsförbund

“Tillgång till ett rikt kulturutbud i hela landet, med en mångfald av olika uttryck, är grundläggande för människors personliga utveckling, för folkbildningen och för ett samhälle som håller ihop. Kulturens betydelse för en god demokratisk utveckling av det svenska samhället kan inte överskattas. Kunskapen om och tillvaratagandet av kulturarvet, är grundläggande. Vi måste veta var vi kommer ifrån för att veta vilka vi är och vart vi är på väg. En satsning på kulturen är en satsning på framtiden, på en socialt hållbar utveckling av samhället.”



DELA:

  

Yvonne Rock, grundare TYP kulturkapital

“1% för att kunna bjuda in det nya och oväntade!”



DELA:

  

Linnea Huhta, poet, kultur- och föreningsengagerad, arbetar inom offentlig sektor

“Kultur är demokrati. Därför kommer 0,84 % bli en 1 % långsiktigt hållbar investering för Sverige. Kultur är demokrati, är jämställdhet, är välfärd, är jämlikhet, är tillväxt, är mångfalt och inkludering – är du och jag och allt och alla före och efter oss och det vi och de gjorde och vill(e) förmedla.

År 1915, då kvinnor inte ännu hade rösträtt, föddes min gammelmormor. År 2019, när vi firat 100-årsjubileum för beslutet att införa rösträtt för kvinnor, valdes jag till ordförande för en förening – i Toras skor. Skorna är ett personligt kulturarv, de har burit Tora Linnea och mig i vitt skilda sammanhang och tider i historien där vi haft helt olika förutsättningar att göra våra respektive röster hörda. Jämställdhet är en match vi måste spela för att vinna varje dag. Jag vill bedyra att kulturen hjälper oss att göra det genom att sprida våra röster och ge röst till perspektiv som kanske inte kan spridas av berättelsebärarna själva.

Kulturen utmanar vår samtid, utreder vår dåtid och kan hjälpa oss leda vägen mot framtiden. Grupper som kämpar för olika intressen skapar utveckling, därför vill jag förespråka att kulturen bidrar i den processen där sammanhang och kontext arbetar för att utmana normer och att inkludera perspektiv genom representation. Tillsammans skapar vi nya förutsättningar och hittar nya lösningar till gamla bekymmer.

Språk är kulturbärande och bär på gemenskap och kompetens. Meänkieli är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk och på 1800-1900-talet har staten bedrivit en språkpolitik, ett förtryck, som lett till minskat språkbruk. Meänkieli höll på att försvinna men bevaras av ungdomsorganisationen Met Nuoret vars medlemmar känner tillhörighet till meänkieli och dess ursprungliga kultur- och språkområde. Den kulturella gemenskapen stärker självkänsla hos barn och unga och när vi stärker självkänslan hos barn och unga bevarar vi av stolthet, och utvecklar av nyfikenhet.

Kultur i olika former ger oss mening och förankring i våra respektive sammanhang. I Region Norrbotten där jag aktivt väljer att verka finns många glest befolkade kommuner. Kulturens olika yttringar synliggör det som är unikt för oss och berättar om människorna och visionerna här från ett inifrån perspektiv som kan ge nidbilden om norrlänningen en omgång – det vill jag lova.

I Tornedalen som ligger i Norrbotten ger vi av vad vi har, därför är det en självklarhet att personer aktivt väljer att leva och verka i kulturstarka, vackra, kreativa och tillgängliga Norrbotten där öppenhet är en attityd och där innovation växer. Där välfärd har en annan betydelse än den har i tätt befolkade områden. Kulturen kan spela upp skillnaderna för oss på ett lättillgängligt sätt.

Föreningar och företag finns för att leverera kultur, skapa mötesplatser så folk kan träffas och prata om idéer som leder till nya företag, föreställningar eller annan innovation, att ge av – till alla inom och utom landet. Att tillsammans gå från idé till verklighet är att stärka självkänsla. Kultur och historia skapar kontext och självkännedom eller bara en upplysande kunskap förmedlad med känsla eller genom delat utrymme. Kultur är demokrati, är kollektiv terapi. Kulturen är också en unikhetsfaktor som Sverige har lika mycket nytta av som IKEA som varumärke i förhållande till världen varifrån vi får besökare, nya medborgare, utvecklare och samhällsförbättrare.

Inte att glömma är också att kulturen är fri som självständig livsberikare som inte heller behöver vara en tillväxtmotor för att utgöra ett gott investeringsobjekt. För, vad är väl ett världsarv? Inget speciellt, det är bara en kulturmiljö, förankrad i historian, som inte gjort mer än bedömts ha betydelse för mänskligheten. Så, eftersom allt inte kan vara en bal på slottet kan vi konstatera att kultur är demokrati som har betydelse för mänskligheten.

Därför kommer kulturbudgeten gå från 0,84 % till 1 %.”



DELA:

  

Eli Frankel, skådespelare, regissör, kompositör och arbetar med Kulturrådet för att överblicka och stärka det fria scenkonstlivet

“Låt oss för ett ögonblick använda oss av begreppen mätbarhet och kultur i samma mening. Jag vill verkligen understryka vikten av att våga mäta effekten av kultursatsningar i en stad, en region och ett land. I mitt arbete med Kulturrådet så ser jag hur rik den fria scenkonsten i Sverige är. Men jag ser också hur många som går på knäna och sliter för nästan ingen lön samtidigt som de levererar scenkonst med internationellt hög klass för tusentals barn och unga ute i landet och i hela världen varje år. Jag ser skillnaderna och klyftorna mellan de kommuner där människor sällan möter kultur och de kommuner som har ett stort och rikt kulturliv. Jag ser kommuner där människor från tidig ålder fått möta kulturella uttryck både som publik och som utövare och hur det ökat sannolikheten att de ser en framtid på just den platsen.

Jag är född och uppväxt i Karlshamn i västra Blekinge. Sedan 1980-talet så har en stor del av stadens invånare, politiker, tjänstemän, föreningar, volontärer, föräldrar, ungdomar och barn varit medskapare till det rika kulturliv som Karlshamn under många år byggt upp. En kultur som inte kunnat överleva så starkt utan alla dessa parametrar. Under hela min uppväxt fick jag tillsammans med andra barn och ungdomar via teatern och musiken lära mig att det var ok att vara både bäst och sämst. Det var ok att vara både pinsam och fantastisk om vartannat. När jag föll så väntade gruppen in mig och lät mig prova för att sedan falla igen. Och igen.

Det bor ca trettiotusen invånare i Karlshamn. I sommar spelas minst tre olika teaterproduktioner, flera konst/performance och musikfestivaler, pedagogisk verksamhet och mycket mycket mer. Allt detta involverar en stor del av Karlshamns befolkning under hela året oavsett professionellt eller ideellt arbete. År efter år återvänder konstnärer, arrangörer och kreatörer till kommunen för att det finns plattformar och forum som erbjuder en arena att uttrycka sig på.

Det kan vara svårt för kulturutövare, publik eller beslutsfattare att på kort sikt kunna mäta kulturens effekter oavsett om det är ekonomiska eller sociala. Men nu ca 30 år senare så är vi hundratals låtskrivare, skådespelare, författare, bildkonstnärer, musiker, skulptörer, klubbarrangörer, regissörer och scenografer som är verksamma både inom kommunen och ute i hela världen.

Bjud in mig så tar jag med forskning och statistik som visar att när barn och unga i sin kommun får utöva och se kultur ökar sannolikheten att de i framtiden vill ge andra samma möjligheter. Jag vill berätta varför minst 1 % bör gå till kulturen. Ett samhälle som på riktgt vågar satsa på kulturen både på kort och på lång sikt får invånare som ser sig som medskapare och förändrare av sitt och andras liv. Ni får ett samhälle fullt av liv, empati, nyfikenhet, tillväxt och kreativitet.”

Foto: Patrik Lundin



DELA:

  

Björn Ahlsén, Kulturstrateg Region Gotland

“1,6% promille gör stor skillnad.

Den här kampanjen vill att staten ska öka på sin kulturbudget från 0,84% till 1,0 %. Men hur mycket skillnad kan futtiga 1,6 promille göra, frågar sig kanske någon?

Statens utgiftsbudget omfattar totalt ca 990 miljarder kr. Av dessa destineras ca 8,3 mdr till konstnärliga och kulturella ändamål (siffror från 2018). En höjning till 1% skulle innebära en ökning från 8,3 till 9,9 mdr, alltså ytterligare 1,6 mdr. Utskrivet med nollor är det 1 600 000 000 kr. Alltså en jäkla massa pengar! Det är faktiskt mer än vad Kulturrådet idag delar ut till hela landet genom KSM – Kultursamverkansmodellen (1,4 mdr innevarande år).

Länge har vi regioner klagat på att staten inte har skjutit till några nya medel till KSM. Det är i princip bara i landets regioner och kommuner som anslagen till KSM har ökat. Men med 1% av statens budget till kultur skulle man i ett slag kunna ändra på det och fördubbla anslaget. Och det är precis vad som skulle behövas för att få fart på kulturmotorerna ute i landet. För det är ute i landet pengarna behövs. Statens kulturstöd destineras idag till 44% till Stockholmsregionen, där ”endast” 23% av befolkningen bor. Här måste det till lite mer rättvisa; statens stöd måste till betydligt större del nå ut i hela landet. Och en ökning av statens kulturbudget till 1% skulle möjliggöra det, utan att våra nationalscener och huvudstadens innevånare blir lidande.

För den lilla ön ute i Östersjön som kallas Gotland skulle det, för våra 59.000 medborgare och alla våra månghundratals besökare, innebära +24 milj kr. Och väldigt konkret skulle det bl.a. kunna innebära

· att vi skulle kunna ge våra stolta länsinstitutioner bättre möjligheter till utveckling och nysatsningar utan att behöva sitta och vänta besked på kortsiktiga projektansökningar och äskanden,

· att vi skulle kunna ge t ex Bergmancenter, Bungemuseet, Körsbärsgården och Medeltidsveckan och andra professionella kulturaktörer bättre stöd för höjd kvalitet och en långsiktig ekonomisk hållbarhet,

· att vi kunde börja utverka former för att stötta alla de fria professionella frilansande kulturskapare vi har på ön,

· att en pågående satsning på ett kluster för Kulturella och Kreativa Näringar skulle kunna få en kraftig skjuts framåt.

· Att vi skulle kunna frigöra medel för att stärka den ideella kultursektorn, som idag inte har lika generösa villkor som den institutionaliserade,

· att kanske t o m skulle kunna hitta former för att finansiera ett anständigt konserthus, en fast scen för dans och ungdomskultur och en modern och välbemannad konsthall i Visby.”

Foto: Sören Mård



DELA:

  

Peter Rung, föreläser om maskulinitet och våldsförebyggande. Grundare av Huskurage.

“För nån månad sen fick jag en fråga om vad min vinkel på 1% till kulturen skulle vara. Av stadsbudgeten går idag mindre 1% till kultur och målet är att det ska vara minst 1 %. Jag har liksom inte hittat min vinkel riktigt. Jag menar jag älskar kultur, konst, teater, dans, museum och alla former av hantverk och historieberättande, vill bevara alla dom där institutionerna som hjälper oss minnas, utvecklas och inspireras. Det är ju självklart att dom måste leva kvar och kunna göra det med trygghet och resurser som ger möjlighet att investera för att inte bara bevaras utan också växa. Det skriver jag under på alla dagar i veckan. Ingen vidare vinkel tänkte jag… Sen såg jag i veckan att en vän besökt Mannaminne och insåg att den där procenten kanske är ännu viktigare ur perspektivet att vi alla måste få möjlighet att besöka och ta del av kulturen.

Det finns så oerhört mycket vacker, inspirerande och viktig kultur som sker mitt bland oss, som får nåt krångligt långsökt bidrag för att uppnå det storslagna i att existera och sen försvinner det utan att 1 % av befolkningen ens visste, att det mitt bland oss precis existerat något storslaget som tog andan ur oss, gav oss livet åter och tog oss till platser både i fantasin och känslomässigt som vi inte ens visste fanns…. därför vill jag att minst 1% av statsbudgeten ska gå till Kultur. Så att skolelever kan besöka. Så att ung som gammal kan berikas. Så att hela världen kan få veta vad som händer när det händer! Att jag fick veta att Mannaminne existerar gör Sverige till en ännu häftigare plats, mitt liv rikare och jag fick ännu en anledning att se mer av Sverige. Jag blir också nyfiken på alla andra platser med kultur som jag missat och har kvar att upptäcka och utforska. Vem gör en kulturkarta?”



DELA:

  

Frida Wikström, kommunikatör Smart Kooperativ

“En ökad kulturbudget skulle innebära att fler frilansande kulturarbetare, konstnärer och kreatörer kan ha kollektivavtalsliknande avtal med t.ex pension och rimliga ersättningsnivåer för sitt arbete. Detta är långt ifrån verkligheten för många som är verksamma inom kultursektorn idag.”



DELA:

  

Sara Parkman, folkmusiker, kompositör och dramatiker

“Utan kultur hade det mesta i livet gått ut på Äta, sova, dö. Trist. Kulturen är lika livsviktig som all annan näringsrik föda. Vi behöver den för att få uppleva det magiska, heliga, glittrande, skimrande men också för att härda ut, sörja, växa och för att kunna dela gemenskap. Vi är ingenting utan kultur. Och ett samhälle som inte satsar på kultur är ingenting. Ett samhälle som inte låter mänskor ta del av kultur är ingenting. Ett samhälle som inte hjälper mänskor oavsett bakgrund och ekonomi att ta del av vettig, konstig, folklig, spetsig eller vacker kultur är ett skitsamhälle. Därför är det självklart att 1 % av våra gemensamma skattepengar ska läggas på livets golfström; Kulturen.”

Foto: Selma Grönlund



DELA:

  

Clara Åhlvik, Kulturstrateg

“Vi ska satsa på kulturen för att den tillhandahåller arenor där vi får tycka olika, där världen framstår som komplex och där många sanningar ryms samtidigt. Kultur skapar mening i tillvaron och ger oss tid att tänka, fundera, vrida och vända och bilda oss en uppfattning. Kulturen är att likna vid en fristad, ett andrum, en poetisk betraktelse och ett ständigt pågående samtal. För mig är det en gåta att politiker runt om i landet väljer att skära ner på just kulturen. För allvarligt talat – kultur har väl aldrig varit viktigare än nu?”

Foto: Anna Gerdén, Tekniska museet



DELA:

  

Amy Fee, verksamhetsledare Danscentrum Riks

“Sverige har beslutat att samhället behöver konst och kultur, i hela landet. Därför avsätter såväl riksdagen som regioner och kommuner skattemedel som en investering i medborgarna. 1% till kulturen skulle göra skillnad.
Trots detta är det framför allt den fria kultursektorn, inom alla discipliner, som skapar mycket av den konst som möter medborgarna. Inom danskonsten är detta extra påtagligt. Det är en inkluderande och tillgänglig konstform som tilltalar en stor mängd av befolkningen, både unga och vuxna, som publik och som utövare. Samtidigt saknas grundläggande infrastruktur för de fria koreograferna att bedriva sin verksamhet. För att kunna nå en regelbundenhet i kommunikation med publik, arrangörer och t.ex. skolor så behövs kontinuitet i resurser och lokaler där konstformen skapas och presenteras, samt stöd till de arrangörer som presenterar dans.

Danscentrum driver tillsammans med Teatercentrum och Teaterförbundet för scen och film det gemensamma uppropet för den fria scenkonsten. Behovet av en fördubbling av anslagen till den fria scenkonsten är en av de viktigare frågorna. Det offentliga stödet till den fria danssektorns produktion behöver höjas. Danskonstnärernas möjligheter att bedriva ett långsiktigt och resurseffektivt arbete är beroende av en markant utökning av fleråriga verksamhetsstöd, utan att minska på projektbidragen. Danskonsten behöver infrastruktur, koreograferna behöver långsiktighet och publiken i hela landet förtjänar möjligheten att möta den fantastiska mångsidiga dans som skapats och kommer att skapas.”



DELA:

  

Nils Landgren, artist och humanist, Redhorn Music AB

”Kultur är det kitt som binder ihop vårt samhälle, kultur är luften vi andas och energin som förser oss människor med själsligt bränsle som driver oss framåt uppåt i en alltmer polariserad värld där politiker med en tydlig agenda vill förminska kulturens betydelse och till och med avskaffa den.
Utan kultur dör vi. Och världen med oss. ”

Foto: Jörg Steinmetz



DELA:

  

Marcus Lindeen, regissör

”Tycker ärligt talat en procent låter för lite. Men det kan absolut inte vara mindre. Kulturen är livsviktig. Så en procent, minst!”



DELA:

  

Max Låke, verksamhetsledare Unga tankar om musik

“Det är i tron på framtiden vi föder visionerna för morgondagens samhälle. Tron på ett samhälle där det finns plats för alla och där kulturen som välfärdsområde är en självklarhet.

I tider av besparingar bör vi tvärtom våga bygga ut, utveckla och stärka kulturella verksamheter och inte minst kulturskolan. Kulturskolan har ett fundamentalt välfärdsvärde. Den har kraften att ge barn fantastiska upplevelser, gemenskap och kunskap för livet.

Jag skulle vilja att alla barn i alla kommuner automatiskt erbjuds en kulturskoleplats och att de som inte vill medverka aktivt ska tacka nej till sin plats. Det skulle innebära att varje barn och varje familj medvetet har gjort ett ställningstagande i fråga om musik, dans, teater, film och form mm. Vi måste arbeta för att kulturell aktivitet ska vara en självklarhet i varje människas liv.

1% av statsbudgeten skulle kunna ge en injektion i den nya generation som ligger i startgroparna och ska ta sina första steg som kulturutövare och kulturpublik.

Det skulle dessutom sända en stark signal om hur vårt samhälle värderar konst och kultur både nationellt och internationellt. En signal om tro på framtiden.”

Foto: Urban Wedin



DELA:

  

Senait Tesfai, samordnare för kulturdriven utveckling, Botkyrka Kommun

”Vi ska satsa på kulturen så att vi kan stötta unga kreatörer och unga som har ett intresse för kultur (vilket de flesta har) och erbjuda dem möjligheter till att experimentera med olika typer av kulturyttringar. Öka förståelsen för hur en söker kulturbidrag och andra stöd, få rätt information om utbildningar och tillgång till möjligheter där unga kan bredda sitt nätverk.

Många ser det som självklart att kulturen är för alla, men de flesta i kulturlivet har hamnat där för att de har föräldrar eller bekanta som är aktiva i kulturlivet. För andra kan det finnas en tröskel till kulturlivet. Att ens våga drömma om att jobba med kultur kunde jag känna var omöjligt som tonåring. Jag saknade information, möjligheten till att testa olika sätt att skapa kultur på och framförallt förebilder som jag kunde identifiera mig med. Det är viktigt att kunna möjliggöra för kreativitet och engagemang. ”



DELA:

  

Casia Bromberg, Brombergs Bokförlag

“Kultur är liv. En smältdeg av erfarenheter, känslouttryck och tankar som förmedlas från en till en annan på språk baserade på ord, eller på helt andra byggstenar. På så vis fungerar kulturen som en kraftfull och lustfylld brygga mellan människor som är nya för varandra. Eller ny inför mig själv: Kultur är också dit jag går när jag behöver bli påmind om vem jag är och vad jag tycker om.

Som bokförläggare är jag med om att se hur en bok blir till och får följa berättelsen ut till sina läsare, sammanhang, scener och samtal. Jag ser hur den berör med sin kraft och hittar fram till en läsare som själv får lust att skriva och sätta ord på sina erfarenheter. Kan du, så kan väl jag!

Kulturen är en verktygslåda full av magi med båda fötterna på jorden. För genom den gestaltas samtiden och verkligheten, samtidigt som fantasin och kreativiteten får vara med. Kulturen måste få vara rolig, arg, knepig, töntig, lekfull och på fullaste allvar. Kultur räddar liv. Den påminner oss om att vi inte är ensamma, hjälper oss att kommunicera, lyfta blicken och hitta nya sätt att vara, och göra saker på. Kultur för mig är allt från språkcafé till lär-dig-knyppla till techno till improvisationsteater, läsa roman, gå på opera och sjunga i kör. Därför måste den få se ut på alla sätt och finnas tillgänglig för alla.”



DELA:

  

Dag Franzén, direktör GotlandsMusiken

“I stormvindarna inför EU-valet kring frågor om miljön, ekonomin, invandringen och tröttande partipolitisk positionering existerar kulturen i stormens öga: här inryms människans förhoppningar och farhågor, kärlek, glädje och sorg.

Är det verkligen nationalstaten och dess geografiska gränser som binder oss samman som individer, som folk? Eller ett Europa inom EUs murar? Snarare är det vår kultur som utgör bindemedlet, som skapar gemensam värdegrund, som roar och oroar, genom historien och i vår nutid. Där en god kulturell grund gör individen än mer nyfiken att möta andras kulturer.

En procent till kulturen uttrycker en vision om en klok nationell investering, som vid sidan av individuellt själsligt välbefinnande bortom våra annars så materialistiska liv även föder nyfikenhet, insikter, gemenskap, kreativitet och innovation inom områden långt bortom den egentliga kultursfären.”

Foto: Anna Ericsson



DELA:

  

Nasim Aghili, konstnär, regissör, dramatiker och med i Konstgruppen Ful

“Genom konsten kan vi föreställa oss alla dom ordningar och verkligheter som annars berövas oss. Jag är född i ett land där förtryck, tortyr och lagförd tystnad överlevs via kultur. Här i Sverige ser vi däremot på kultur som en bonus, som dekoration, som lyx. Även om det självklart även här är grunden till allt gemensamt liv, till alla andetag som är fria. Kanske är det därför det är hotfullt för politiker att erkänna kulturens betydelse? För då skulle 1 % bara vara ett första steg i en omvälvande förändring som möjliggör mer värdiga förhållanden, mer hållbara liv.”



DELA:

  

Michael Johansson, Verksamhetsledare Länsteatrarna i Sverige

”Människan har alltid samlats kring konsten och kulturen. Redan innan vi kunde sätta ord på det så målade, musicerade och dansade vi. Det är helt enkelt ett sätt för oss som individer att skapa gemenskap, ett sätt för oss att känna tillhörighet och trygghet. Det är genom konsten och kulturen vi kan börja närma oss vad det innebär att vara människa, något som på många sätt är mer än att bara vara en kropp av kött och blod.

Börjar vi trots detta tumma på förutsättningarna för konsten och kulturen så skapar vi en kedjereaktion som påverkar så mycket mer än vad vi kan tro. Vi kommer att sluta oss och bli oförnuftiga, så sakteliga bryter vi ned oss själva och varandra.

Konsten ger oss en möjlighet att uttrycka våra känslor, den låter oss glädjas, sörja, känna ilska och allt däremellan. Den låter oss förstår vad det är att vara människa, jag vill till och med påstå att det är det som gör oss till människor. Därför är det viktigt att vi satsar på kulturen.”

Bild: Jonas Jörneberg



DELA:

  

Challa Gustavsson, tf teaterchef Dansens Hus

“Vi på Dansens Hus vill se vettiga förutsättningar för danskonstnärer, fria scener på fler ställen i landet och som ett resultat av det – en ännu mer varierad publik. Den samtida dansen är en konstform vars infrastruktur behöver stärkas på alla håll, inte minst för att garantera bredd och konstnärlig kvalitet inom området. Idag angrips och annekteras kulturbegreppet och dess innebörd från olika håll. Det är därför viktigare än någonsin att visa en mångfald av koreografiska uttryck, kroppar med olikartade funktionaliteter och förutsättningar. Och att erbjuda kulturskaparna resurser.

Hur kommer vi då framåt i arbetet med att låta fler människor möta den samtida dansen och förälska sig i den? Jo, genom mod, kreativitet, kunskap och envishet – och inte minst – finansiella resurser.

Att höja kulturbudgeten till 1% – och säkra nivån långsiktigt – är en förutsättning om man vill skapa ett samhälle där konsten har ett egenvärde, att den får finnas för sin egen skull. Det är också en förutsättning för att vi alla i framtiden ska kunna möta oss själva i konsten och samtidigt kunna se konturerna av våra medmänniskor.”

Foto: Andreas Nilsson



DELA:

  

Sofie Haag, senior rådgivare, grundare och VD, From Sweden Productions

“En ökad investering i kultur ger hållbar avkastning på flera plan och bidrar till att uppnå FNs globala mål. Ett rikt kulturliv bygger broar, skapar mötesplatser och har av forskare påvisats bidra till bättre lärande och förbättrad hälsa. Kulturen hjälper oss förstå vår samtid och reflektera över oss själva och det som sker runt om oss. Kulturella och kreativa näringar bidrar också positivt till Sveriges och EUs ekonomi då det stärker Sveriges varumärke internationellt, skapar arbetstillfällen och bidrar till att öka regioners attraktionskraft och därmed möjligheten för företag och personer att etablera sig och bo där. Kulturdiplomati öppnar dörrar till andra kulturer och ökar därmed möjligheten för samverkan över landsgränserna.

Värdet av kultur kan mätas på olika sätt med såväl konstnärliga som ekonomiska mål, där ekonomiska subventioner är en viktig del för att alla ska få tillgång till kultur runt om i landet.
Kreativitet och innovation har också många synergier med entreprenörskap, där en del av de 1% med fördel skulle användas till att utbilda och stödja kulturentreprenörer att bli självbärande. Till sist vore en satsning på digitalisering, VR, AR och AI samt kryptovalutor inom kulturområdet en bra investering för att vara konkurrenskraftiga i ett samhälle där tekniken blir allt mer framträdande.”



DELA:

  

Marita Jonsson ägare till Körsbärsgårdens Konsthall och Skulpturpark i Sundre på södra Gotland

“Just hemkommen från Konstbiennalen i Venedig där hundra länder ställer ut och där budskapet är att vi människor måste agera nu: mot miljöförstöringen, mot klimatförändringarna och de miljontals människor som är på flykt undan planetens ekologiska kollaps, mot växande fascism och nya totalitära stater. De konstnärliga verken får oss att förstå och intuitivt begripa, de tar tag i oss på ett annat sätt än vetenskapliga utredningar och politiska utfästelser förmår.

Det är det som ett förstärkt statligt kulturstöd kan innebära. En satsning på all den kreativitet och fantasi som finns bland konstnärer, musiker, skådespelare, filmare, författare, dansare; allt det som skapas och sker just nu, och som får oss att förstå vad det innebär att vara människa.

Statens nuvarande kulturanslag hjälper regionerna att vidmakthålla de viktiga länsfunktionerna, länsmuseum, länsteater, länsmusiken, länsbibliotek, film och länshemslöjden, men räcker oftast inte till mer. Med utökade medel skulle även föreningsstyrda kulturorganisationer, stiftelser och privata initiativ vad gäller samtida kulturyttringar kunna stöttas, ges möjlighet att förverkliga sina idéer. Också när de finns i glesbygd.”

Foto: Helga Jonsson



DELA:

  

Tobias Fröberg, musikproducent och låtskrivare

“Förutom hälsa och kärlek, vad är viktigare än kultur? Ett samhälle som genom kultur försöker nå alla sina medborgare är ett någorlunda friskt samhälle. Vi är tyvärr ganska långt därifrån i dag men satsas mer pengar på musik, konst och dans (och så vidare), kan kulturen likt vatten sippra ner i alla springor och ge fler människor möjlighet att uttrycka sig, att skapa sina världar – och därmed bli öppnare för andras. En av vår tids viktigaste uppgifter”



DELA:

  

Minéa Frykman, rektor Höj Rösten Politikerskola

“Att skriva om prislappen på kultur är svårt, då kultur och konst är ovärderligt för mig. Jag älskar vad Tensta konsthall gör med mig varje gång jag kliver in i entrén, hur teater och live musik ändrar min sinnesstämning eller hur den där föreställningen med Batsheva Dance Company gjorde mig helt mållös.

För mig är konst och kultur glädjestunder och spännande möten som bryter igenom mina invanda sätt att tänka och prata. Det går rakt in i själen. Det är lätt att ta film, dans, teater, hantverk för givet idag. Men vi lever i en tid då vi inte kan ta något för givet.

Jag tycker att frågan om varför vi behöver lägga 1 % av stadsbudgeten på kulturen är felställd. Istället borde vi ställa oss frågan om vi verkligen har råd att inte göra det? För kan vi ha för många stunder där vi bara får tappa andan, följa med till en magisk plats och glömma tid och rum?”



DELA:

  

Ulricha Johnson, verksamhetschef Scensverige

“I detta land med sådan rikedom av fantastiska konstnärer, i detta drömland av yttrandefrihet och konstnärlig frihet drömmer vi om en procent av statskassan till kulturen. Vi har hela världens blickar på vår scenkonst för barn och unga, på våra unga dramatiker, våra koreografer och dansare, operasångare, rappare, cirkusartister, kompositörer, regissörer. Att vårt lilla land med så mycket glesbygd fostrar och danar så många glimrande och skarpa konstnärsskap är otroligt. Så gott som alla har gemensamt att de hänvisar till den kommunala musikskolan, eller till biblioteket på orten, på den lokala dansskolan, eller att de sett en fantastisk föreställning med sin skola.

Konst förädlar tankar och känslor, konstupplevelser förblir i ens system för alltid. Oavsett om jag arbetar med kultur eller inte så är den nödvändig för min utveckling och reflekterande som människa och medmänniska. Tillgången till konst och kultur är på många sätt redan en klassfråga i Sverige. Vi är många som arbetar med att öka tillgången, öka representationen på de konstnärliga högskolorna, öka publikarbetet med ungdomar, öka energin och livsglädjen för alla, öka återväxten för konstnärer. Att ha en statsbudget med mindre än en procent i ett land som vårt kan inte räknas som… värdigt.

Hatet mot konstnärer ökar i takt med våldsamma vindar i hela världen. I Sverige vittnas om ökad försiktighet, självcensur, undvikande av viss konst eller vissa ämnen för att undvika hot och hat. Samma mönster som redan svept över t ex Ungern och Polen. När jag frågar mina ungerska och polska kollegor om hur det gick till svarar de: ”I början skrattade vi, det var så absurt. För varje litet steg trodde vi inte att det kunde bli värre. Skulle någon tala om för våra starka scenkonstinstitutioner och konstnärer vad de inte fick göra eller tycka? Stryka repliker ur pjäser, ändra titel, ta bort från festivalprogrammet och hota med ekonomiska repressalier? Sedan gick allt så fort, vi trodde inte det var sant. Väletablerade och framstående teaterchefer fick gå, politiker tillsatte nya.”

Enligt den senaste årliga rapporten från Freemuse stiger nya länder uppåt på topplistan av hat, hot, våld och censur för scenkonsten. I länder vi ser som demokratier utsätts plötsligt teatrar av påtryckningar från folkmobbar, från extrema grupper, från politiker. Yttrandefriheten betyder inget, självcensuren tar över.

Låt oss bevara det vi byggt upp, låt oss satsa stort på framtiden istället för att lägga all kraft på att jiddra om konstens existensberättigande. Låt oss förbli ett föregångsland med fantastiska konstnärer och konstnärlig frihet.”

Foto: Peter Knutson



DELA:

  

David Lenneman, Skådespelare och ordförande i TRYCK

“I en tid där det allt oftare pratas om att bygga murar, stänga gränser och om ”vi” och ”dom, så är det extra viktigt att vi värnar om kulturen. Kultur besitter krafter bortom våra rädslor och tillkortakommanden. Jag tror att kulturens uppgift handlar mycket om att riva murar och spränga gränser. Vare sig vi pratar om människor emellan eller om oss själva och de barriärer vi har inom oss. Konstens olika uttryck öppnar våra sinnen, får oss att känna, tänka, och hjälper oss att förstå varandra och oss själva.”



DELA:

  

Petra Huisman, konstnärlig ledare & Producent, Inkonst

“Att ta temperaturen på det fria kulturlivet är ett bra sätt att få reda på hur ett samhälle egentligen mår. Runtom i Europa tystnar nu de mångas röster och ersätts av några få högmälda stämmor. Vi ser de tendenserna även här. Att ge utrymme och resurser för vitt skilda aktörer att verka, utforska, utveckla och växa är en naturlig vitaminkur för ett välmående samhälle.
För kultur är inte enbart institutioner och arenor. Kulturen finns i källarlokaler, på torg, i gamla fabriker och i rivningskåkar. I sökande hjärtan och hjärnor. Platser som ofta prioriteras bort, både i fråga om utrymme och resurser. Där frodas återväxten. Där uppfinns framtiden. Utan det fria kulturlivet stannar samhällets kreativa kretslopp.”
Foto: Lamia Karic



DELA:

  

Stig Hansén, ordförande i Författarcentrum Riks

“Litteraturen är till för alla åldrar! Därför ser Författarcentrum, som funnits sedan 1967, till att författare besöker åtminstone 600 bibliotek om året. Och att 200 000 skolbarn varje år möter en författare som lär de unga skapa sina egna berättelser. Om kulturen fick en procent skulle vi kunna inspirera ännu fler.”



DELA:

  

Annika Wassén, regional scenkonstkonsulent på Gotland

“Till och med forntidsmänniskan visste att vi behövde mer mening med vår existens än att jaga, äta, dö. Vi behövde berättelser, vi behövde musik och dans. Vi behövde måla och vi behövde beskriva. Idag tycks den mänskliga tillvaron i västvärlden istället domineras av produktion och konsumtion. Samtidigt som känslan av livets meningslöshet sprider sig likt en pest över våra sinnen. I ett alltmer polariserat samhällsklimat finner jag mig själv tänka att kulturen är en av de få områdena som vi har kvar där vi får ha två tankar samtidigt. Där vi kan ställa frågor utan att ha svaren. Där tanken får utvecklas, nötas och blötas. Där sinnena får uppleva komplexitet. “Det outforskade livet är inte värt att levas.” Skulle Sokrates ha sagt. Att ge 1% till kulturen är att signalera att vi vill mer med våran mänskliga tillvaro än att jobba, äta, dö. Människan behöver också få reflektera, utforska och känna. Hur mycket är det värt? Jag skulle hävda allt.”



DELA:

  

Sira Jokinen Lisse, konstnär

“Jag har jobbat i över 20 år med konsten som en del i samhällsutvecklingen, för att främja demokrati, för att genom konsten ge en röst till människor vars röster sällan hörs. Nu senast med nyanlända kvinnor och deras barn genom konstprojektet ”Världens mammor”. Det är i skapandet vi möts, bygger broar över fördomar, övar språk och synliggör våra drömmar inför framtiden. Konsten/kulturen är oerhört viktigt för såväl individens som samhällets utveckling. Att satsa på konsten/kulturen är nödvändiga investeringar för framtiden. ”Det är inom kulturen människors rätt till förkovran, insyn, samtal och möjligheter till påverkan kan ta avstamp. Ett aktivt kulturliv där medborgarna kan mötas är därför ett fundament för en förankrad demokratisk utveckling” (Från SKL:s positionspapper kultur i det hållbara samhället 2009)”



DELA:

  

Sara Torsson Szyber, formgivare och arkitekt SIR/MSA, ledamot i Föreningen Svensk Forms styrelse

”Själva ordet kultur betyder odling, bildning, bearbetning – aktiviteter som framstår som fundamentala i en samtida och hållbar samhällsutveckling. I själva verket är kulturella uttryck som t ex musik, film, foto, litteratur, form, arkitektur, konst och teater det som gör att vi kan uppleva samtiden och få en aning om historien.

Regering och riksdag anser att arkitektur, form och design har avgörande betydelse i samhällsbygget, eftersom den gestaltade livsmiljön påverkar alla människor i deras vardag. 2018 antog också riksdagen nya politiska mål för arkitektur-, form- och designområdet genom Propositionen “Politik för gestaltad livsmiljö”. Särskilt lyfts Agenda 2030, FNs miljömål och flera andra politiska mål som berör hållbar samhällsutveckling.

Från mitt perspektiv som formgivare och arkitekt är det självklart positivt med en uppdaterad policy för vår gestaltade livsmiljö – samtidigt behövs kreativa verktyg för att den skall kunna genomföras.
Både statliga och regionala initiativ inom formområdet är viktiga för att Sverige skall kunna vara med och fortsätta att utvecklas i förhållande till omvärlden. En kulturbudget på 1 % skulle bl a kunna stödja de positiva drivkrafter som finns, med nya satsningar på form- och arkitekturområdet och medverka till tvärdisciplinära möten.

Kultur är själva kittet som får oss att förstå, minnas och utvecklas som människor. Kultur är det som stannar kvar – därför behöver samhället kulturen som kraft för att bearbeta samtiden. Att investera minst 1 % av den svenska statsbudgeten på kultur borde vara en självklarhet – för Sveriges utveckling nu och för framtiden.”



DELA:

  

Daniel Sachs, VD Proventus AB

“Den fria kulturen är det öppna samhällets grundvatten, den kreativa näringens grundforskning och humanismens grund – utan den är vi inte människor.”



DELA:

  

Andreas T Olsson, dramatiker

”Kulturen gör oss inte nödvändigtvis till bättre människor, men den gör oss till mer människor.

Kultur ger alla en möjlighet att finna ett fönster där det förut bara fanns en vägg, men för att möjligheten ska möjliggöras ska vi inte bara värna det som finns utan också öka möjligheten för fler att upptäcka det andningshål och den inspirationskälla som ett rikt kulturliv är.

Att det plötsligt finns ett öppet och ogenerat ifrågasättande av det öppna samhället är motbjudande.

När jag hör ordet revolver osäkrar jag min kultur.”



DELA:

  

Staffan Nilsson, ordförande Riksorganisationen Hela Sverige ska leva

“Det finns kultur i hela landet, men storstadsregionerna är överfinansierade i förhållande till folkmängd. Till exempel gick 2016 hela 44 procent av statens kulturutgifter till Stockholms län.
Trots detta finns det ett rikt kulturliv på våra landsbygder och mindre orter. Civilsamhället, med studieförbunden som en viktig aktör, arrangerar omkring 375 000 kulturprogram i hela Sverige varje år, vilket gör att landsbygdsbor i genomsnitt har tillgång till fler kulturevenemang än vad storstadsbor har. Kulturen på våra landsbygder har byggt gemenskap, öppnat upp för nyanlända och bidragit till att göra våra bygder attraktiva att bo i.
Vi vill inte att det ideella kulturengagemanget ska upphöra. Men mer statliga pengar till kulturen på andra platser än storstadsområdena skulle bidra till ett bredare utbud, fler möjligheter och bättre tillgänglighet för olika former av kultur. Och det skulle sända den viktiga signalen att även landsbygdsbor har rätt till statligt finansierad kultur.”



DELA:

  

Anna af Sillén de Mesquita & Leandro Zappala, QUARTO

“Hur vore en värld utan konst?

Mer konst ger mer möjlighet att bygga en bättre värld!”



DELA:

  

Kristín Bjarnadóttir, Ordförande Författarcentrum Väst

“Litteraturen är nog det mest hållbara materialet för brobygge mellan människor. Att möta en författare som talar ditt språk kan förvandla ditt liv.

Författarcentrum Väst utvecklar läs- och skrivprojekt för unga och vuxna, samarbeten med skolor och bibliotek och med nationella minoriteter.

Läslust och skrivlust så som den väcks genom projektet Jag skriver i dina ord, kan vara avgörande för att ungdomar vågar uttrycka sig och i förlängningen av det delta i ett demokratiskt samtal.”



DELA:

  

Nisti Stêrk, Stêrk production

“Ibland har det stått ”politisk” när det handlar om mig. Men det är jag inte. Jag vill förändra, och lyfta frågor med kultur. Jag har gång på gång fått bevis på att kultur kan få människor att mötas över gränserna och få människor att prata med varandra som de normalt inte gjort om det inte var just genom bild, ljud, text och rörelse. Vare sig det är en Komedifilmfestival, där folk möts genom skrattet, teaterföreställning, där folk som aldrig satt sin fot på en teater upptäcker kulturens kraft att väcka tankar och känslor. En n film om Sveriges främsta komedienner och deras arbetsvillkor eller en gala som Fadimegalan som samlar Sveriges största artister för att uppmärksamma hedersfrågan.

Och jag har uppträtt för nästan alla partier, utom SD, och tycker att det är viktigt. I en tid när samhällsdebatten är så polariserande blir det än mer viktigt att stärka den svenska kulturpolitiken för att skapa de gemensamma arenor som är nödvändiga för inkludering och ett sammanhållet Sverige som alla människor kan känna sig som en del av.
Min gräns går när politiska partier ber mig att hålla tal och ta ställning för dem. Mitt arbete som är mest genom humor har ett budskap. Precis som Hasse & Tage. Därför kommer jag till alla, inte för att stå på barrikaderna och föra deras politik utan för att jag ska kunna påverka dem.

Almedalen och kultur får mig att minnas när jag, Kim Andersson, Olle Ljungström , Gertrud Karlsson var talespersoner för Kulturpartiet. Satsningen var menad att lyfta upp kulturfrågor på den politiska agendan och på Riksteatern är var man väldigt nöjd med genomslaget. På 20 minuter nådde vi fler människor än genom tusentals teaterföreställningar.
Så “1% till kulturen” vore fantastiskt! Annars får man starta ett kulturparti på riktigt där Kjell Bergqvist är partiledare, Josette Bushell-Mingo –kulturminister, Ellen Tejle- jämställdhetsminister, Farnaz Arbabi – integrationsminister, Julia Dufvenius, Stina Wollter, Ewa Röse, Alexander Karim, Jason Diakiete, Morten Alling, Simon Northon kandiderar till ministerposter. Och flera tales personer som Joel Kinneman , Bahar Pars, Sofia Helin, Anna-Charlotta Gunnarsson, Doreen Månsson, Moa Svan, Lisa Nilsson, Grotesco ensemblen, ja listan är lång på de som kan förändra mer än vad en politiker kan idag.

Men just jobbar jag på en dokumentär om kvinnorna i Riksdagen genom Sveriges historia. Från Kerstin Hesselgren (L) till Nyamko Sabuni (L), från Agda Östlund (S) till Margot Wallström (S). Och detta kan vi göra genom rörlig bild och bevisa att kultur är viktigt för att berätta politikernas egna historia! För vem annars ska berätta den?”

Foto: Isabell Höjman



DELA:

  

Razmus Nyström, skådespelare, Dramaten

“Kultur ser jag som en given del av ett samhälle och en demokrati. Kulturen ifrågasätter makten och strukturer i ett samhälle och skapar på samma gång möten och dialog mellan människor. Kultur är och har alltid varit en avgörande del i alla civilisationer.

Som ej utkommen och vilsen tonåring var det kulturen och scenkonsten som gav mig mitt första, trygga sammanhang som fick mig att växa.

Med 1 % till kulturen skulle fler få möjlighet att ta del av och känna sig inkluderade. 1 % till kulturen skulle öka bredden och representationen av berättelser, utövare och perspektiv. Ett måste för att säkra kulturens samhälleliga roll i framtiden.”

Foto: Sören Vilks



DELA:

  

Helen Rundgren, Ordförande i Författarcentrum Öst

“Att läsa och skriva får en annan mening när du som ung får möta författare i projekt som Läsning pågår. Projektet ger stöd till skolor som inte själva har en budget för författarbesök i den omfattning man skulle önska. Lite mer pengar,ännu fler skolor och många fler barn som blir inspirerade.”



DELA:

  

Lena Ljungdahl, föreläsare och säkerhetsexpert

”Kulturen sitter aldrig i väggarna. Kulturen sitter i människorna. Och är därför dynamisk och påverkansbar. Att mötas, nötas och stötas är själva fundamentet till reflektion och förändring. Som säkerhetsexpert vet jag att en sund och trygg miljö där uttryck och intryck får ta plats, fungerar som ren brottsprevention! Riskreducering i sin allra finaste och stökigaste form”



DELA:

  

Minna Palmqvist, designer och konstnär, driver Studio Minna Palmqvist

“Kulturen – konsten, färgerna, formerna, ljuden, stroferna – ger tillgång till ett språk bortom det verbala.
För mig fungerar det som ett verktyg för att väcka känslor, tankar och idéer som annars kan vara svåra att ge uttryck för och att ens ta upp;
ett utrymme att undersöka och ifrågasätta med tillåtelse att vara motsägelsefull och rakt av emotionell.
Jag tror på kulturen som en typ av kollektiv terapi.
För ett välmående samhälle där tankar och idéer möts över stads- och klassgränser är det oerhört viktigt att kulturen hålls levande i alla delar av landet.”



DELA:

  

Gunnar Idenstam, konsertorganist, kompositör och folkmusiker

“Först skulle jag vilja ersätta ordet kultur med ordet konst eftersom kultur ofta blandas ihop med sedvänjor, inte minst i politiska sammanhang. Vad är då konstens uppgift och varför ska vi satsa pengar på den? Jag tror att eftersom Sverige förskonades från de båda världskrigen så har vi inte lidit tillräckligt för att inse betydelsen av konst. I våra grannländer är situationen annorlunda. När befolkningen lider förenar konsten människorna. Konsten hjälper oss att känna våra känslor och identifierar vad det innebär att vara människa. Det som inte kan förklaras med ord. Den där känslan av att det är mer som förenar oss än som skiljer oss åt, och den värmande känslan av att inte vara ensam. Konsten öppnar vårt hjärta till det gudomliga inre rum där själen bor och när vi befinner oss där blir vi dem vi är ämnade att vara. Om vi alla som bor på jorden skulle ha dörren till detta rum öppen, så skulle vi inte ha några krig.”

Foto: Elias Gammelgård



DELA:

  

Viktor Flarkell, skådespelare och filmskapare

“I en tid där Europa står i brand och mänskliga rättigheter ständigt försvagas behövs en spegelbild från samhällets hjärta. En spegelbild som inte bara tillhör en röst, en berättelse eller en form. Spegelbilden behövs för att vi ska lära känna varandra och oss själva – det förflutna, det pågående och det som komma skall. Utvecklingen i samhället kommer från våra röster, våra liv och våra viljor. Men när våra röster tystas och bortprioriteras, vad säger det om det samhälle som säger sig vara till för oss?

Jag drömmer om en tid där vi alla syns och där vi alla spelar roll, oavsett om det finns en ekonomisk vinst i det eller ej. Kulturen skapades inte för att tjäna pengar utan för att reflektera och utveckla det vi är och det vi kan vara. Kulturen är en paus, kulturen är en kraft, kulturen är vi.”

Foto: Carolina Ahrenkiel



DELA:

  

Peter Siepen, DJ

“Kultur är själens balsam och den kreativa stimulansens smörjmedel.
Ett samhälle utan kultur är som mat utan kryddor, en fisk utan vatten eller en relation utan kärlek . . .”



DELA:

  

Filip Rapp, kommunikatör, musiker, Rapp Fastigheter AB och The Gloria Story AB

“Kultur är allt det som, medvetet och omedvetet, hjälper oss människor att förstå och tolka vår samtid. I en splittrad tid präglad av snäva politiska agendor är det viktigare än någonsin att slå vakt om- och värdesätta kulturens roll som identitestbärare och gestaltande uttrycksform. Att kulturbudgeten bör uppgå till 1% av statsbudgeten är inte bara eftersträvansvärt, utan ett måste. En levande kultursektor är ryggraden i varje modern nation.”



DELA:

  

Justina Hüll, Redaktör och journalist OTW & frilansskribent

“Allt för ofta har kulturen fått ställa sig åt sidan till förmån för det evangelium vi lever våra liv efter i vårt lilla land – funktionen. Och allt för ofta låter vi vår funktion definiera oss istället för att låta vår kultur bejaka vilka vi är.

Att kulturbudgeten bör uppgå till 1 procent av statsbudgeten handlar inte om att inte förstå att livsviktiga samhällsorgan behöver prioriteras i händelse av kris och kaos som många felaktigt verkar tro. Det handlar om att förstå vad kulturen faktiskt gör för ett samhälle. Vilken funktion den fyller, om man så vill.

Att förstå hur samhällen som brister i förståelse, kunskap och kommunikation kan gynnas av universella språk som förenar oss i känsla och passion. Hur den genom ett drabbande ögonblick, ett slående konststycke, kan bryta ner det som separerar oss och bygga upp vår gemensamma själ. Hur vi tillåts drömma om en gemensam framtid.

Och för att alla ska kunna bli en del av den framtiden måste den bli tillgänglig och uppnåelig för alla. Alla yrkeskonstnärer och alla yrkeskonstnärer som ännu inte har fötts.

Kulturens funktion är att den är just livsviktig. Livsviktig för utvecklingen av ett demokratiskt och inkluderande samhälle. Den utgör själva grunden för yttringar av normer och tänkanden i samhällen. Och i dessa tider – vad kan vara mer funktionellt än det?”



DELA: